Vecka 8

Nu är jag inne i åttonde veckan efter operationen. Vågen visar -16 kg. Några har frågat mig hur jag har kunnat få göra denna operation. "Sååå tjock är du ju inte" Jag tar det som en komplimang. Nej, jag väger inte 250 kg men om man har en övervikt på mellan 40-50 kg med min längd så ÄR man överviktig. Eller, det är mera riktigt är att säga; då har man fetma. För att vara mera precis så bör man räkna ut sitt BMI (Body Mass Index) som följer en given tabell 25-30 BMI är övervikt, 30-40 BMI är fetma och över 40 BMI är svår fetma. För att få fram sitt BMI ska man göra en matematisk uträkning (längden x längden / vikten). Med min längd så bör jag väga mellan 50-70 kg för att vara normalviktig (18,5-25 BMI). Det är ju inte heller bra om man är underviktig. Så om BMI är lägre än 18,5 så har man problem åt andra hållet.

Annandag

Annandagen började med att jag vaknade tidigt. Åkte till kyrkan och deltog i julprogrammet genom att sjunga i kören. Vi sjöng tre sånger. Det blev ett vackert julbudskap! Minglade lite efteråt och sen åkte jag hem och sov lite middag. Åkte senare till min syster Nancy för att träffa, nästan, alla syskonen med familjer. Vi blev inte så många i år, bara 30 personer. Det blev knytis som vanligt och naturligtvis White Elephante (julklappslek). Ronald ringde från sitt nya hem i Jacksonville i Florida, USA. Telefonen vandrade mellan oss syskon. När turen kom till mig önskade vi varandra God Jul och så undrade han  bland annat när jag kommer och hälsar på. Jag måste nog planera in den resan framöver. Han berättade att de också firade en vit jul men att det var vit sand istället för snö (hahaha).

Juldag

Slappar-dag nummer ett. Det enda riktigt viktiga som jag gjorde var att ringa till pappa och önska God Jul men så tvättade jag några maskiner också. Sen tittade jag på TV och åt på mina bestämda tider.

Julafton

I år tillbringade vi julafton hos Madeleine och Jonas i Tullinge tillsammans med alla i familjen utom Katarina, som fira sin första jul (utan familjen) tillsammans med sin Joakim i Småland. Först kom jag dit runt kl 12 för att äta gröt lunch tillsammans med värdfolket, farmor och farfars bror. Sen åkte jag för att köpa grädde som jag glömt. Och kom tillbaka med massa olika saker förutom grädde. Ringde till Nils-Gustaf och frågade om han hade grädde, tack och lov för det. Madeleine, Jonas och jag tittade på Kalle Anka innan vi dukade för alla gästerna. Förutom vår familj kom även Jonas familj. Så vi var ganska många (19 st) och det var en skön stämning.

Dan före...

Nu har jag shoppat loss "ordentligt" och så passade jag på att få håret klippt (hade tänkt göra det i mellandagarna). Egentligen är jag inte mycket för att shoppa men vad gör man inte för att bidra med lite i samhället. Det var ju inte så lite folk i "Gallerian". Vem är det som har läckt ut att det brukar vara lugnt kvällen före julafton? Skönt att vara hemma igen.

Dan före dan

Nu är det mesta klart inför julafton. Sillen är klar. Köttbullarna är klara. Saffranspannkaka gav mersmak. (Jag bjöd på det på jobbet idag.) Så jag tänkte ta med en i morgon också. Det är bara räkomeletten kvar att göra men det måste nog sparas till julafton. Nu väntar jag in att timmen ska bli slagen då alla andra åker hem så jag kan åka iväg och handla de sista julklapparna utan trängsel.

Vecka 7

Nu är de sjunde veckan efter operationen. En rolig kommentar från chefen: "Jag brukar inte kolla in baken på folk men jag såg när du reste dig upp att byxorna hänger där bak. Nu behöver du snart börja med bälte. Grattis!"

Julsång

Träffades med goda vänner i kväll för att tillsammans sjunga in julen. Det var en mycket trevlig tillställning för andra året i rad så nu ska det bli en tradition enligt värden.

Julmusik

Jag vet inte vad Julstämning är utan musik. Tack och lov för datorerna som kan lagra musik och spela upp den sen i timmar.

Nu har jag skottat snö, varit i närbutiken och handlat det nödvändigaste. Jag funderar på att senare ikväll åka och julhandla, när alla andra sitter hemma vid TVn. Det är så skönt att slippa all julhysteri.

Arnljot

När jag var i Östersund i somras så fick jag veta att operan Arnljot skulle ges på Kungliga Operan i Stockholm den 17 december. Då bestämde jag mig för att jag skulle gå på föreställningen. Det blev Annika N och jag som gick. När allt började, kl 18, hade jag stängt av ljudet på mobilen och larmet för min mattid för säkerhetsskull. Jag tycker ju inte själv om att mobiltelefoner ringer under föreställningar och dylikt. När ridån gick upp viskade jag till Annika "Så där ser det ut där uppe" (i Jämtland). Min spontana reaktion  på kulisserna gjorde att mannen till höger om mig slog till mig på armen och hyschade mig. Konferenciern berättade med inlevelse om den förestående konserten. Det var 100 år sedan den första uppsättningen av Arnljot gavs på denna plats. Och så var det 50 år sedan den senast sattes upp, kanske skulle det dröja 50 år innan den ges igen. 

Döm om min förvåning när larmet på min mobil gick igång kl.18.50. Jag brukar inte rodna men då blev jag varm om mina kinder. Jag stängde av larmet, som jag glömt att jag kvällen innan hade aktiverat, under omgivningens suckanden. Tydligen var jag inte snabb nog för 5 minuter senare gick larmet igång IGEN. Pest och pina! Kinderna blev säkerligen illröda men det var ingen som såg det för det var ju mörkt i lokalen (men jag kände värmen). Reaktionerna blev att mannen till höger om mig suckade igen. Mannen till vänster om Annika påtalade att jag skulle stänga av mobilen. Men jag visste ju inte hur man stänger av den. Pinsamt, värre! Jag lyckade få tyst på ljudet i alla fall. Sen satt jag på helspänn. "Tänk om larmet går igång igen". Då tar nog mannen till höger om mig mig i håret och lyfter ut mig, tänkte jag. Men jag lyckades stänga av mobilen tillslut och så kunde även jag njuta av resterande tid av konserten.

Vecka 6

Nu går jag in i sjätte veckan efter operationen. Allt går riktigt bra. Men fortfarande måste jag tänka mig för när jag lägger upp maten på tallriken så det inte blir för mycket. Men man vänjer sig väl. Om inte annat så säger ju kroppen ifrån om det blir för mycket.

Återbesök

Ja då har jag varit på återbesök, 5 veckor efter operationen (fast det stod 6 veckors-kontroll på kallelsen). Jag träffade sköterskan som jag inte tycker om men vad gör väl det egentligen. Återbesök igen om 6 månader. Status: -14 kg och -10 cm i midja, mycket bra.

Lucia

Det var ett vackert Luciafirande av Södra Latins kammarkör i Kungsholms kyrka i Tv. Lucia är en vacker tradition och det var intressant när Lennart Jähkel berättade om historien bakom Luciafirandet. Nu ska jag snart göra mig i ordning för att åka till Södertälje sjukhus på det första återbesöket efter operationen. Sen blir det jobbet och efter det "Tomtarnas julverkstad".

Hälsoenkät

Har precis fyllt i den hälsoenkät som jag ska ta med mig till återbesöket på sjukhuset imorgon. Det mesta känns positivt. Men visst är jag begränsad i vissa saker men med tiden ska väl det ordna sig det också.

Barnbarn

Åkte för att hälsa på dottern och barnbarnen det slutade med att jag var barnvakt till jordens bästa barnbarn medan föräldrarna åkte till SÖS pga domningar i Js ben. Tyvärr var L febrig men han satt som klistrad i mitt knä hela tiden, när vi tittade på TV, byggde Briotåg, la pussel och när vi åt glass. E var i snackar-tagen och skulle berätta om alla sånger som ska sjungas på luciafirandet på måndag. Jag började sjunga men då blev han riktigt arg på mig slog näven i bordet och sa till mig på skarpen att han skulle ju berätta om ALLA sångerna. Så det var bara att säga förlåt och be honom berätta och för mig att låta bli att sjunga.

Sen var det dags för Julfest i Södertälje. Trevligt var det men jag har, som jag sagt tidigare, lite svårt med mitt omdöme om mat. En vane sak. Julgröt och skinka, julmust och lussekatt. Nu blir det vatten resten av kvällen.

Jobbvecka

Nu har jag arbetat en vecka och det går riktigt bra. Klart att jag är trött på kvällarna men jag försöker att leva ett så normalt liv som möjligt med kvällsaktiviteter. Denna vecka var  det aktiviteter på tisdag och torsdag kvällarna. Det ska bli så skönt med sovmorgon i morgon. Melodikrysset hägrar kl 10i morgon. Idag blev det bara hälften av lunchen för jag orkade inte äta upp allt. Men då får jag ju tänka lite extra på att jag får i mig under resten av dagen och kvällen.

Tupplur

Det har varit en bra vecka hittills. Jag har arbetat 3 dagar. I måndags blev det en lång dag 7:30-18:30, som vanligt, det gick ju bra sen tog jag det bara lugnt när jag kom hem. Igår arbetade jag 7:30-15:30, som vanligt, 18:00-20:30 var jag på kvinnorjourens studiecirkel, sen pratade jag med en av deltagarna i ca 40 minuter ute i kylan -11 C tills fötterna och händerna behövde röra på sig och jag promenerade hem. Idag har jag arbetat 7:30-16:30, jag avslutade arbetsdagen med att vara på Samverkan, (=samverkan mellan facket och skolledningen) sen promenerade jag hem. Efter kvällsmaten blev det en tupplur framför TVn. Det var inte planerat men ack så skönt!

Vecka 5

Nu har jag varit på studiecirkeln hos kvinnojouren för sista gången i år. Ledningen bjöd på tårta. Jag smakade en liten, pytteliten, bit och det gick bra. Nästa träff blir den 11 januari 2011.

Klart, slut

Jahapp, nu är den här dagen snart till ända. Det gick ju bra att arbeta och även matpauserna gick bra. Tog faktiskt en pepparkaka vid förmiddagsfikat och en till vid eftermiddagsfikat. Men jag glömde ju ta med mig något extra till 17-målet. Måste försöka komma ihåg det till alla andra måndagar. Kanske ska jag fylla min fruktkorg på måndagarna.

Tillbaka

Tillbaka till jobbet. I dag är första dagen på resten av mitt liv.... Första arbetsdagen på 4 veckor. Börjar 7:30 och slutar 18:30, så det blir en lååång dag men sen så är det snart fredag igen, precis som vanligt. Just nu har jag lite svårt att få i mig min frukost men jag tar det lugnt.

Huvudvärk

Vaknade med huvudvärk! Men usch då! I morgon ska jag ju börja jobba igen. Jag får inte bli sjuk nu, det passar inte alls i mitt liv just nu. Efter frukost sov jag en god stund. Fick sedan meddelande om grötlunch hos en av mina döttrar. Åkte dit men allt blev försenat så vi fikade först. Jag drack julmust och kände lite av dumping i form av matthet. Så var det dags för gröten. Den var mycket god men jag har inte lärt mig ännu hur mycket som ska läggas upp på tallriken för det blev till att bara äta hälften annars hade jag blivit sjuk igen. Så var det dags för eftermiddagsfikat och då åt jag en prickig-korv macka. Dumping. Skön soffa att ligga och vila på tills det var dags att åka hem igen till nästa mål som gick alldeles utmärkt utan dumping. Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen så att jag kan gå till jobbet imorgon och vara frisk och så pigg jag bara kan.

Stämma

Jag fick tips av en vän, för någon vecka sedan, om Spelmansstämma i Haninge. Jag åkte till Handen för att få uppleva detta. Det fanns spelmän i alla skrymslen och vrår. I två salar var det dans Stora salen gav gammaldans och Lilla salen gav modern dans. När jag hängt av mig ytterkläderna. Gick jag till Stora salen och kollade in läget. Jag passerade flera spelmansgrupper. Vilken stämning. Vilken glädje. Så kom jag till Lilla salen där spelades musik från äldre dagar men det var precis den musik jag tycker om. En man bjöd upp. Min tanke var inte att dansa. Men jag tackade inte nej. Jag ville njuta av musiken och stämningen. Och det gick så bra även från dansgolvet. Så minglade jag och pratade lite med folket i lobbyn och lyssnade på grupperna. Det spelades allt från folkmusik till tradjazz, ballader och visor. Många olika instrument spelades. Det var länge sedan jag hörde någon spela på tvättbräda med diskborstar samt spela med skedar. Vanligaste instrumentet var kanske dragspel men ganska många spelade fiol eller kompade på gitarr. Även nyckelharpa  och munspel spelades det med. Folket sjöng med liv och lust. det var en härlig stämning. Jag träffade en fd arbetskamrat och hans fru. Han bjöd upp till snoa. Oj, det var länge sedan. Snurrigt värre! Jag njöt mest av att lyssna på musiken och sjunga med när jag kunde.

Flyttstäd

Har hjälpt till lite med flyttstädning. Dottern och hennes pojkvän har flyttat till sitt nybyggda hus.  Utrustad med en rulle sopsäckar begav jag mig pulsande i snön till den gamla adressen. Jag städade dusch och toa samt trappan. Sen är vi ju duktiga både dottern och jag på att prata men vi gjorde bra ifrån oss med städningen ändå. Med mig hem fick jag ett överblivet vinglas (ett saknades hos mig) och en av mina glasformar samt resterna på sopsäcksrullen, det behövdes inte så många säckar. Nu är det inte mycket kvar innan sonen och hans flickvän kan flytta in.

Däckbyte

Nu ska jag bli laglig, ska byta till vinterdäck om en timma, (15:20) fast jag har ju inte använt bilen i december så egentligen har jag inte varit olaglig, jag använder mina "apostlahästar". Fast nu kommer det att kännas bra att jag kan använda bilen vid behov, lagligt, även om jag har mycket bra sommardäck så är det ju lag på vinterdäck från den 1 december. Jag ringde däckfirman och tänkte att det blir nog först i nästa vecka som jag kan få tid. Så när jag frågade när det skulle passa och han svarade "passar det om en timma?" blev jag jätteglad. Och nu så är det fixat. Killen tipsade mig om att den 15/4 är dags för sommardäcken igen. Gulligt av honom! Eller hur?!

Julbord

Årets julbord blev lite annorlunda jämfört med tidigare, för mig. Först fick vi glögg och pepparkaka och så en stunds "mingel". Vi satte oss till bords och personalen (eleverna på skolrestaurangen) tog beställning på dricka. Och så inbjöds vi till julbuffén. Ögat ville ha av ganska många sorter men bara små smakbitar sa förnuftet. Men det blev i alla fall för mycket, tyvärr fick jag lämna nästan hälften. Desserten blev fruktsallad med en klick grädde. Sen vågade jag inte äta mer. En sak har jag i alla fall lärt mig de här veckorna som gått och det är att jag måste lyssna på kroppen och sluta äta när den säger ifrån annars kan man bli riktigt sjuk (dumping).

Idag har jag inte sovit middag. Undras om jag börjar få tillbaka mina vanliga "krafter"nu. Vore ju skapligt bra då jag ska börja jobba igen på måndag.

December

Årets sista månad. Ikväll ska jag äta årets första julbord. Det ska bli spännande att se vad jag kan äta. Fast idag har jag inga restriktioner annat än mängden mat och inget socker eller för mycket fett. Det borde inte bli för svårt. Laxen hägrar men det fettet är ju nyttigt med omega3 (http://www.omega-3.se/).

-9 grader och mulet idag men det sägs att vädret ska bli kallare framåt dagen. Måste ändå iväg för att hämta biljetterna till Operan Arnljot den 17 december. Tar nog promenaden i samband med julbordet.

Vecka 4

Jaha då var det dags att gå in i vecka 4 efter operationen. Idag kan jag börja äta vanlig mat. Maten måste inte längre vara flytande eller puré. Men jag tänkte ta det lite lugnt ändå. Man måste ju inte ändra alla måltider och dessutom så har jag ju laddat med soppor. Och soppa är ju gott. Men visst skulle en rejäl köttbit sitta riktigt gott nu. Har inte satt tänderna i en köttbit på över en månad nu.
 
Vädret är vackert, -9 grader och gnistrande vitt, himlen är klar och ljusblå.

Snöfall

Fast snöfallet kom så stoppade det inte mig. Jag tog min promenad, var ute 2 timmar. Gick förbi apoteket och lämnade riskavfall (sprutor). Sen gjorde jag ett besök hos mina andra arbetskamrater, de som jag inte jobbar med direkt utan indirekt. Det uppstod problem och gissa vem som inte kunde låta bli att ge en hjälpande hand. Svårt att ignorera när de kommer just till mig och berättar om problemet.

3 veckor sedan

För tre veckor sedan låg jag på operationsbordet. Idag mår jag riktigt bra. Trots att livet består av att sova och äta så hinner jag med lite annat emellan. Idag är det toppen väder -8 grader gnistrande snövitt så det lär bli en skön påpälsad promenad senare. Så kom snöfallet.

1:a Advent

Advent 2010

Jaha så var det advent igen. Det var värst vad fort allting går nuförtiden. Mitt yngsta barn är snart 20 år (mars 2011). Jag är mormor x 2. Det är snart 3 veckor sedan jag gjorde min operation. Veckorna bara rusar fram. Idag har det varit -8 grader och en grå men snövit dag. Så jag passade på att ta en dag nedkrupen i sängen med ett korsord och så somnade jag naturligtvis. När jag senare vaknade upptäckte jag att vädret hade ändrats till klarblå himmel. Och nu så är det mörkt ute. Och det ska bli adventsfint här hemma med nyuppsatta gardiner och ljusstakar i fönstren. Ska nog köpa nya manschetter till taklampan som passar bättre med julen.

Lönebesked

Alltså, man ska inte vara sjukskriven det ställer bara till problem... när det gäller lönen. Först sas det att sjukskrivningen skulle vara 2 veckor så då la jag in i vårt system sjukskrivning tom 21/11 och sen semester från 22/11 tom 5/12. Klappat och klart av chefen. Men så får jag sjukintyget och där står att sjukskrivningen är tom 24/11. Jag ringer till personalansvarig och hon tar på sig att fixa detta med lönekontoret. Då borde ju allt vara frid och fröjd tycker man. Men icke sa Nicke... lönebeskedet kom igår och enligt det är jag sjukskriven tom 30/11 och det står ingenting om några semesterdagar. Detta innebär ju också en otrolig reducering av lönen denna månad. Ajajaj! Det första jag gjorde idag då var att ringa till personalansvarig så fort klockan var slagen vill säga. Jag frågade vad som hänt och hon sa att lönekontoret måste ha missuppfattat henne. Nu skulle hon igen kontakta lönekontoret för en rättelse som ska utbetalas nästa fredag. Då får man väl vara nöjd! Det är inte alla i kommunen som får två lönebesked med en veckas mellanrum.

Långsamt

Man måste äta långsamt annars mår man inte bra. Kan min trötthet bero på att jag äter för fort? Får väl äta lite långsammare då för att få veta...

"Måltidsrelaterade besvär hos patienter som genomgått operation av magsäcken eller så kallad vagotomi. Dumpingbesvär anses bero på att magsäcken tömmer sig alltför hastigt, varvid tunntarmen överbelastas. Besvären kan komma genast efter måltiden (tidig dumping) eller l - 2 timmar senare (sen dumping). Fyllnadskänsla, illamående, uppkastningar, hjärtklappning och svaghetskänsla är vanliga symtom. Besvären kan lindras med lämplig diet." Källa: www.gastrolab.net

Semester

Jahapp, nu är sjukskrivningsperioden slut för denna gång. Idag börjar mina semesterdagar, och de är välbehövliga. Denna omgång bjuder på 2 dagars semester denna vecka och 5 nästa vecka. Nu kan jag göra vad jag vill men vad vill jag då? Och vad orkar jag? Turen är på min sida. Barnen är vuxna och har förståelse. Och jag VILL hjälpa till så mycket jag kan och orkar.

Sista dagen

Idag är det sista dagen på min sjukskrivning. Jag tar det ganska lugnt fortfarande men ser fram emot några semesterdagar. Idag tänkte jag ta en promenad till jobbet för att göra den där beställningen av 2011s kalender, bara min kvar. Vädret är inte direkt bedårande med snöyra. Men frisk luft har väl ingen mått dåligt av förr så varför skulle jag vara den första. Man får klä sig efter vädret. Just nu dricker jag mitt förmiddags te med kanel, gott. Tänkte luncha med arbetskamraterna. Jag har ju redan matlådan klar i kylen så det är bara att komma ihåg att ta med den på promenaden, borde inte vara så svårt. Tänkte även ta en tur till Centrum (när jag ändå är i farten) och "shoppa", vilket inte är min favoritsyssla precis.

Cirkulation

Blodcirkulationen kom igång efter en uppfriskande promenad till och från studiecirkeln, så nu fryser jag inte längre.

Ruggig!

Idag är inget vidare väder i kombination med att jag fryser. Jag har bestämt mig för att göra minst en aktivitet varje dag även om det bara är att gå till affären. Men idag tar det emot. Fast jag ska vara på studiecirkeln i kväll. Så fram tills dess borde jag ha överkommit motvilligheten till att gå utanför dörren. Fram tills dess dricker jag varm buljong.

Vecka 3

Andra veckan med purémat.

Jag har funderat en hel del på varför jag fryser så mycket och så ofta numera. Jag är inte den som fryser i första taget. Jag brukar skämtsamt säga att jag är en varmblodig kvinna. Men nu fryser jag som aldrig förr. Jag som inte tycker om att ha strumpor på mig, kan inte vara utan dem nu. Kan detta bero på att kaloriintaget är lägre än förr? Fast jag minns inte att jag frusen när jag var ung och normalviktig.

Dygnsrytm

När kommer jag att tänka mindre på klockan? Och när det ska ätas eller sovas? Jag känner mig som "Skalman" med min mat- och sovklocka som ringer med jämna mellanrum. Det första stadiet är jag förbi, det när jag bara sov och åt. Nu hinner jag ta promenader mellan varven. Men fortfarande känns det som om mattiderna styr mitt liv. Fast jag ska inte klaga, inte alla mår så bra som jag gör, för övrigt. Ett mål kvar ikväll innan det är dags för bädden.

Jobbet

Visst längtar jag tillbaka till jobbet men jag inser att jag inte är redo ännu. Tröttheten är fortfarande lite för stark, jag har ju fortfarande behov av att sova middag. Tur att jag valde att ta några semesterdagar i samband med sjukskrivningen, det känns som om jag var riktigt klok för en gångs skull. Efter besöket har jag fått några samtal från jobbet. Ett handlade om att jag måste beställa en kalender inför 2011 och ett handlade om lokala kurser i samband med slutbetyg. Jag lovade att komma förbi igen under veckan för att göra beställningen av kalendern och när det gäller de lokala kurserna så tog vi det per telefon med löfte om att återkomma om det blir fortsatta problem. Om två veckor är jag tillbaka på jobbet, förhoppningsvis.

Distriktssköterskan

Nu har distriktssköterskan fått göra sitt, tagit bort stygnen (staplers). Såren har läkt fint. Jag glömde räkna hur många staplers hon tog bort men jag kan ju titta i spegeln och räkna själv (4x5=20). Väga mig fick jag göra själv, -1 kg (totalt -11 kg). Inte dåligt, jag vill ju inte att det ska gå för fort så den här takten är bra. Efter besöket på Vårdcentralen blev det ett besök på jobbet, fika-time, blåbärs-te är gott. Nu är det dags för lunch. Omelett med purjo. Omelett är lätt att tugga och innehåller mycket proteiner.

Så fungerar det nu

Många har ställt mig frågan: Hur fungerar det nu? Bilden visar tydligt hur man sparat en del av magsäcken och kopplat på tunntarmen direkt på den "nya magfickan" och hur man kopplat på den "gamla" magsäcken längre ner på tunntarmen.

Om du funderar mer på operation så kan du se en liten film som förklarar mycket enkelt hur det går till, klicka bara på rubriken så kommer du till filmen.

Fuskat

Idag har jag fuskat, kunde inte vänta... jag har ätit taco-paj... gott med kryddad mat... men man måste TUGGA ordenligt för magens skull... känner inget annorlunda... yepp det gick bra men det blev bara en smakportion... nu blir det en "power nap" (middagslur). Kan tröttheten bero på maten? Jag får nog ta det lilla lugna framöver.

Nästan en vanlig lördag

Idag hoppade jag över 7-målet, hoppas att det går bra ändå. Jag ville så gärna sova lite längre, igår blev det ingen power-nap men så somnade jag till TVn istället. Jag åt min frukost kl. 9:30 istället och sen så löste jag melodikrysset.

Blombukett

En fantastisk blombukett står på bordet i mitt vardagsrum.

Den är från alla mina arbetskamrater med en önskan om att allt ska vara bra.
Och allt är bra. Några dagar kvar på sjukskrivningen
sen ska jag njuta av några semesterdagar.

Medicin - ut

Nu har jag tagit den sista sprutan med Fragmin, för att förhindra blodpropp. Antar att risken för blodpropp inte är lika stor nu. Jag sitter ofta med fötterna på bordet när jag tittar på TV, kanske det gör att jag inte lika lätt får blodpropp i benen. Hoppas att det hjälper. Smärtstillande tar jag fortfarande i förebyggande syfte. Men kommer inte att göra det från och med nästa vecka. På måndag ska jag till distriktssköterskan som ska ta bort stygnen (staplers) och så ska jag vägas precis som när barnen gick till BVC, barnavårdscentralen. Kalcium och B12 får jag fortsätta med resten av mitt liv. Därför att kroppen inte behandlar maten lika länge så hinner inte alla vitaminer och mineraler tas från maten. Även "Mitt val kvinna" får följa med mig på min fortsatta livsvandring.

Förändring

Jag antar att det även kommer att bli en viss inre förändring i takt med att den yttre förändringen skrider fram. Men jag hoppas verkligen att mina positiva egenskaper består. Jag har precis som alla andra negativa sidor men de sidorna jobbar jag med på olika sätt. En del är svårare att förändra än andra.

Simulering

Ungefär så här såg jag ut
3 veckor före operationen

Och ungefär så här kommer jag
förhoppningsvis se ut om 1-1,5 år

Och ungefär så här såg jag ut
innan jag började gå upp i vikt

Power nap

Jag tror kanske att jag är piggare än vad jag i verkligheten är. Tyckte det kändes skönt att inte behöva ta en middagslur... ända tills jag vaknade ;-)

Annars går det över förväntan. Idag har jag kokat 4 morötter, 1 lök och 10 gröna bönor i buljong, sista minuterna la jag i en bit lax som fick koka med. Sedan mixade jag allt detta tillsammans med 1 tsk rapsolja och lite mjölk till en puré. Smakade suveränt gott. Det räcker till en måltid till. Annars är banan (mosad), ½ dl fil och några krossade havrekuddar toppade med lite kakaopulver ett bra mellanmål.

Puré-fasen

Nu är jag inne i den nya fasen - puréfasen. Det går riktigt bra. Mattiderna är inte lika ofta nu. Från att ha ätit 7-9 ggr/d är det nu 5-7 ggr/d. Tre huvudmåltider, frukost, lunch och middag och sen mellanmål och däremellan ska det drickas vätska men det gjorde jag ju innan operationen också så det är ju inte nytt. Inte trodde jag att jag skulle njuta av t ex 2 kokta, mosade ägg med svartpeppar och salt som mellanmål. Eller filmjölk med katrinplommonpuré och krossade havrekuddar. Ännu så länge äter jag färdiga puréer, 5-6 mån barnmatsburkar. Varje tugga är som att äta gourmémat jämfört med dessa proteindrinkar som jag förr drack så de nästan rann ur öronen. Jag dricker proteindrinkarna fortfarande men inte lika ofta (inte varje måltid).

Mitt nya mål är att göra någon aktivitet varje dag så länge jag är sjukskriven, det kan vara en promenad eller en tripp till affären.

Vecka 2

Idag på eftermiddagen besökte jag min arbetsplats, lämnade in sjukintyg och fikade (blåbärste) tillsammans med mina arbetskamrater. Jag har också varit i Centrum första gången på en vecka med längsta promenaden på en vecka. Vädret var helt ok, regnet hängde i luften och jag behövde aldrig använda det paraply som jag glömde att ta med mig, tur att man har luva på jackan. Tröttheten sitter i fortfarande men jag antar att den blir mindre med tiden. Jag inser att jag behöver ta en promenad varje dag för att få motion och frisk luft.

Tack för livet!

Visst är det en fantastisk kropp vi har som kan läka ihop på så kort tid. Jag tänker även på de stygn som finns inuti mig som självläker för fullt. Redan dagen efter operationen började jag äta (skeda vätska), det är så fantastiskt. Och då kommer jag osökt att tänka på att det finns så många som tror att vi är skapta av en slump. NEJ, JAG ÄR INGEN SLUMP! Allt i min kropp är så väl organiserat precis som allt liv på denna jord, in i minsta detalj. DET KAN INTE VARA EN SLUMP. Om jag hade varit en slump skulle jag likaväl ha kunnat dö på operationsbordet, det finns de som har gjort det. Jag känner i hela min varelse att jag är ämnad för något speciellt, precis som ALLA andra är ämnade av en särskild orsak även de som kanske inte klarat operationer av någon anledning. Vi människor kan inte allt och känner inte till allt som ska hända och ske med oss och varandra. Men vi kan lita på att vi finns av en särskild anledning. Varför ska vi utsättas för olika svårigheter i våra liv om det inte kommer att ge ett resultat i slutänden? Varför ska våra nära och kära utsättas för svårigheter om det inte finns en anledning? Jag säger som en god vän till mig ofta säger: Det finns en orsak!!! Jag är tacksam att jag lever i denna tid då läkarveteskapen är så fantastisk.

Medicin

Jag är ju inte den som tycker om att knapra tabletter ens när jag har huvudvärk. Hellre sover jag bort smärtan om det går och hittills har det fungerat mycket bra. Från och med nu kommer jag att vara tvungen att ta kosttillskott typ Calcichew för att få i mig kalcium, 1x2 ggr/d,  det är tuggtabletter som smakar spearmint så det går bra. Behepan är vitamin B12, 1x1 ggn/d, sväljs hel, inga problem. Sen måste jag tillföra kroppen ytterligare allmänna vitaminer och mineraler i form av "Mitt val kvinna", 1x2 ggr/d. Egentligen är det ju inga problem att ta medicin men för mig gäller det att lära mig att komma ihåg hur viktigt det är att ta medicinen. Detta ska jag fortsätta med resten av mitt liv därför att kroppen inte längre har samma funktion att kunna ta upp detta själv helt och fullt.

Från operationsdagen är jag ordinerad smärtstillande och inflamationshämmande, Alvedon 2x3 ggr/d och Voltaren 1x3 ggr/d, detta gör jag nu i förebyggande syfte för att inte ha smärta och det fungerar alldeles utmärkt. Så småning om kommer jag att trappa ner på smärtstillande mediciner. På sjukhuset fick jag en spruta varje dag, Fragmin, att injicera själv. Detta har jag fortsatt med sen jag kom hem, totalt i 10 dagar, detta för att förebygga blodpropp.

Jag har fem små operationsärr på buken, de är täckta av kompresser men jag känner att det sitter staplers under förbanden. Inom 10-14 dagar ska dessa staplers tas bort hos distriktssköterskan på vårdcentralen, jag har fått en tid den 22/11. Återbesök på sjukhuset blir den 13/12.

Bättre och bättre dag för dag

Det går bättre och bättre för varje dag som går fast jag är fortfarande ganska trött, sover middag minst en gång om dagen. Jag är aldrig hungrig längre och tycker att det är lite jobbigt varje gång jag ska äta (skeda) vätska. Jag varierar mellan fil, soppa, vatten, juice och te. Nu är det dags för soppa. Återkommer... Det blev kantarellsoppa och en tupplur.

Livet går vidare

Idag går det ganska bra. Är fortfarande trött. Madeleine hämtade mig vid sjukhuset kl 9:30 och skjutsade mig hem. Tack, gumman! Jag gör så gott jag kan med att stoppa i mig "mat". Denna vecka är det flytande föda som gäller, 2dl x 7 ggr/dygn. Detta är det svåraste. Jag är ju inte hungrig men skulle få vätskebrist om jag inte får i mig detta. Min tanke förrut var att jag kommer att få problem med att hålla igen. Att äta 1 dl på 20 min är svårt nog när man inte känner hunger och 2 dl på 40 min är ju lika svårt. Jag har hunnit sova middag innan 15 målet. Känner mig som en baby som ska äta var 4:e timma (så var det när mina barn föddes) bara det att jag ska äta varannan timma.

Det nya livet

Tisdagen startade kl 6:00 med temperatur tagning, 36,8. Bra! Blodtrycket, 137/75. Bra! Idag börjar livet med att räkna vätskeintag, att skapa ett schema. Måste få i mig 1500ml innan nattpersonalen kommer, 21:30. Tänk nu på att jag får inte dricka. Allt ska tas med tesked. Magsäckens storlek är inte större än ett stort ägg, inget struts ägg, utan ett vanligt stort frukostägg (hönsägg). frukost bestod av filmjölk, lunchen var fick och skaldjurssoppa och kvällsmaten exotiskkycklingsoppa med currysmak. Det är gott att få i sig lite mat med kryddor. 

Fick inte i mig mer än 1150ml så kvällspersonalen satt in dropp under natten. I natt sov jag på magen. Så skönt att få sova ordentligt.

Mitt nya liv...

I måndags gjorde jag en gastric bypas operation. Jag vaknade, 8/11, kl.4 men låg kvar i sängen och löste lite sudoku och slumrade tills klockradion gick igång kl.5:30. Sista specialduschen och sista medicineringen inför operation. Madeleine kom och hämtade mig kl 6:30 och släppte av mig vid sjukhuset strax före 7. Avdelning 14 ligger precis ovanför sjukhusentren. Fick sjukhuskläder att ta på. Inte är de vackra precis. Vi var tre kvinnor som skulle göra denna typ av operation denna dag. Jag blev nr 2. Det sattes en kanyl i armen som kopplades till dropp, jag passade på att sova en stund. Kl.10 hördes jag upp till operationsavdelningen och där fick jag vänta ca 20 min innan jag togs in till operationssalen. Jag lade mig på operationsbordet och kände ett välsignat lugn. Jag kände att jag var i goda händer. Strax efter sov jag djupt i narkos. Jag väcktes på postop men somnade igen. Oj så trött jag var. Personalen pratade med mig, frågade efter mitt personnummer och jag svarade i "dimman" sen sov jag igen. De kom och undrade om jag hade smärtor, på en skala från 0 till 10? Mitt svar var 5, så fick jag morfin och så sov jag igen. Jag vaknade ordentligt först runt 16.30. Jag kördes ner till avdelningen och fick en liten kopp, 1 dl, med vatten att skeda i mig. Torr i munnen. Första natten hade jag en övervakningsapparat kopplad till fingret som indikerade min puls och mitt syre upptag. Pulsen skulle hålla sig mellan 50 och 110 medan syreupptaget skulle vara mellan 90-100. Det var ett förfärligt pipande på apparaterna eftersom vi var tre med varsin. Den fjärde kvinnan på rummet fick byta rum så att hon skulle få sova. När nattpersonalen kom fick vi varsin "grimma" för att få extra syre, då slutade apparaterna att pipa. Sen sov jag skapligt resten av natten.

Det nya livet fortsätter...

Mitt nya liv

Inskrivning på sjukhusets avd 14 kl. 07:00, återkommer med ny information när jag kommit hem igen.

> Ett dygn kvar

Nu är det mindre än ett dygn kvar. Imorgon vid den här tiden hoppas jag att allt är över och det nya livet kan börja. Fortfarande känner jag mig lugn och trygg och ingen ororskänsla har krypit sig på. Det här ska gå så bra så. Imorgon börjar mitt nya liv.

> Två dygn kvar

Om två dygn bör operationen vara överstökad. Jag känner mig lugn och trygg, lite spänning känner jag men ingen oro. Jag känner att jag är väl förberedd både fysiskt och mentalt. 

Visst saknar jag mat. Fast föda. Framförallt saknar jag något att bita i, tugga på och vissa smaker. Jag längtar efter en mediumstekt köttbit, klyftpotatis och rotfrukter. Men jag ser ett ljus i tunneln. Kommer tid, kommer råd. Tids nog får jag äta vanlig mat igen men inga normalportioner utan framtiden kommer att bestå av barnportioner. Det har inte varit några problem att sitta på en restaurang tillsammans med mina vänner och mina dietdrinkar. Jag har fokuserat på mitt mål och tänker gå i mål som segrare. Fast denna gång tävlar jag med och mot mig själv. Efter i det närmaste tre veckors diet har jag lyckats gå ner dubbelt upp mot vilket som var kravet. Och det har triggat mig att fortsätta exemplariskt.

En vecka kvar

Nu är det drygt en vecka kvar. Jag börjar känna saknaden efter mat. Har nu fastat i nästan två veckor. Jag har kravet på mig att minska minst 4 kg innan operationen men jag har redan passerat förbi den gränsen. Jag känner mig otroligt motiverad. Det här ska nog gå bra sista veckan också. Fast det är klart att sitta tillsammans med andra som äter en god måltid och jag dricker mina drinkar gör att det suger lite i magen. Men en dag ska åter få tugga på en köttbit. Jag längtar...

Checklista

• Fasta, VLCD-kost, pågående 18/10 - 7/11
• Distriktssköterskan 2/11 kl. 10:00, ketoner 4+ visar att förbränningen fungerar, blodtryck 100/70, vikten -6,5 kg (kravet är -4 kg)
• Mamografi 3/11 kl. 08:45, dataproblem, ny tid 4/11 kl. 10:00
• Provtagningscentralen 5/11 kl. 13:00

• Avsluta fastan 7/11 kl. 16:00
• dricka Preop 2dlx6 innan sovdags, ökar energireserverna inför operation samt att ämnesomsättningen vänds från fasta till inlagring av energi, vilket leder till minskad postoperativ inslulinresistens
• medicin T Ranitidin 150mg löst i ½ glas vatten, minskar mängden saltsyra i magen
• Förberedelser 7/11 inför operationen, specifika instruktioner, hemma
• bädda rent
• duscha med Descutan, ett bakteriedödande hudrengöringsmedel för att förebygga infektion
• Förberedelser 8/11 inför operationen, specifika instruktioner, hemma
• duscha med Descutan
• medicin T Ciprofloxacin 750mg, kl. 06:00, för att döda bakterier som orsakar infektioner
• medicin T Flagyl  400mgx5,  kl.  06:00, för att undvika infektioner i samband med operation
• Sjukhuset 8/11 kl. 07:00 på avdelningen, operationen sker under dagen
• Hem 10/11 ?

Förberedd 2010

Nu känner jag mig ännu mer förberedd än tidigare. Jag tror man måste vara ordentligt förberedd när man ska genomgå en sån här operation. Idag har jag tillbringat mååånga timmar på sjukhuset, utan frukost.

• kl. 07:40 fixade med betalning och fick frikort
• kl. 08:00 inbokad på provtagningscentralen, de tog 4 rör med blod
• kl. 09:00 inbokad hos sjuksköterskan Susanne för information, mätning, viktkontroll (fick en checklista med mig hem)
• I pausen intog jag min frukost från medtagen matsäck
• kl. 10:00 inbokad på medicinmottagningen för EKG
• kl. 11:00 inbokad hos dietisten Carina för genomgång, om tre veckor ska operationen ske och fram till dess ska jag gå på så kallad VLCD-kost (Very Low Calorie Diet) som jag började med den 18 oktober. Efter operationen ska jag lära mig äta på nytt, första veckan får jag bara äta flytande föda, nästkommande två veckor är det puréer som gäller för att sedan fortsätta med vanlig kost, dock i mindre portioner men oftare än förr
• I pausen intog jag min lunch från medtagen matsäck
• kl. 14:30 inbokad för narkoskonsult hos Lisbeth och Erik, allt känns bra



Fåfängan 2009

Nu har jag fått massor av papper som jag måste läsa och datum som ska bokas för kontroll hos distriktsköterskan í början av november samt sista provtagningen före operationsdagen. Jag har också fått två små påsar med tablett som ska tas hemma, inför operationen. På kvällen före operationsdagen ska jag strikt följa instruktionerna som jag har fått med mig hem. Jag har även gjort en inköpslista på artiklar som jag köpte på sjukhusapoteket när jag väntade på narkosen, det kostade drygt 400 kr.

Vilken mastig dag! Nu är jag trött. Sov lite dåligt i natt, lite nervös är jag allt. 

Väntan 2010



Vid mammas grav 2/7 2009



Idag har jag fått besked om preliminärt datum för operationen, 2010-11-08. Den 20 oktober ska jag vara på sjukhuset hela dagen för provtagning. Nu ska jag börja fasta fram till operationsdagen. Fyra veckors fasta, hur ska jag hinna det fram till den 8 november? Det är ju bara 3 veckor kvar, då måste jag verkligen fokusera och var fullständigt noga. Jag vet att det finns de som genomgått samma typ av operation med bara 2 veckors fastekur. Varför ska man fasta då? Jo, bland annat för att underlätta operationen. Genom att man fastar minskar levern i storlek samt att fettet som finns runt övriga organ minskas och operatören kommer åt lättare. Ingreppet görs ju med titthålsteknik så det är därför det är så viktigt.

Operation 2010



Informationen nedan är hämtad från Wikipedia

Gastric bypass

Gastrisk bypass, GB, är ett operativt ingrepp där magsäcken förminskas för att patienten ska gå ner i vikt.

Historik och bakgrund 

Övervikt och fetma är idag ett stort samhällsproblem med många följdsjukdomar, däribland hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck och diabetes. Övervikt definieras genom att räkna ut kroppsmasseindex, BMI. Gastrisk bypass är en relativt ny behandlingsmetod. Tidigare använde man sig mer av vertikalt bandad gastroplastik, där man opererade in ett elastiskt band runt magsäcken men nu är gastrisk bypass vanligare som metod. Andra metoder är sleeve gastrectomy som används vid lätt fetma och duoderial switch som används på patienter med BMI över 50. Vid gastrisk bypass kopplas magsäcken bort, så maten inte passerar den. Istället kopplas tunntarmen direkt till en liten ficka strax eftermatstrupen och tolvfingertarmen kopplas in längre ned på tunntarmen.

Gastrisk bypass anses vara den mest effektiva, och över tid den mest hållbara, metoden för viktreduktion. Fördelarna för patienten är ett bättre och hälsosammare liv samt att samhällskostnaderna minskar då dyrbar vård för fetmarelaterade sjukdomar elimineras i stor utsträckning.

Kriterier

Ett riktvärde för en gastrisk bypass-operation är att man ska ha ett BMI på 40 eller högre men vid överviktsrelaterade sjukdomar kan man rekommendera operationen redan vid ett BMI på 35. Patienten ska ha försökt att gå ner i vikt genom konventionella metoder tidigare men misslyckats.

Förberedelse

Patienten förbereds i god tid innan operationen genom att få besöka en dietist där denne får lära sig hur man ska äta efter operationen. Om patienten ska opereras med titthålsteknik måste denne endast dricka näringsdryck veckorna innan operationen. Detta för att fettet på levern ska minska så operationen går lättare. Vid öppet snitt finns oftast inte de restriktionerna.

Genomförande

Själva operationen kan genomföras antingen som vanlig öppen kirurgi där man öppnar buken mellan bröstbenet och naveln eller genom titthålskirurgi. En liten ficka i övre delen av magsäcken sys av till en storlek av cirka 1-1½ dl. Därefter kapas tunntarmen av och sys fast vid den nya magsäcksfickan. Tolvfingertarmen sys sedan fast cirka 1-1½ meter ned efter tunntarmen. Operationen tar 1½-3 timmar att genomföra.

Efter operationen

Det första dygnet efter operationen får patienten endast små mängder dryck som ska sippas eller drickas med sked. Successivt ges lite tjockare drycker som nyponsoppa och välling. Efter 2-3 dagar kan patienten åka hem då denne kan klara av att äta och tillgodogöra sig minst 1½liter vätska per dygn. Kostråden skiljer sig mycket beroende på vilket sjukhus som opererar. En sjukskrivningsperiod på cirka två månader är normal. Den första tiden kommer patienten att vara stel och öm i operationsärren.

Bieffekter och komplikationer

Komplikationer

Ibland kan läckage uppstå från magsäck och ut i bukhålan varpå ett nytt ingrepp krävs. Som vanligt i samband med operationer så finns alltid en infetionsrisk.

Dödligheten efter operation ligger på 0,17 % räknat på en trettiodagarsperiod efter ingreppet.

Bieffekter

De vanligaste bieffekterna uppstår då patienten ätit för fort eller tuggat maten dåligt. Då kan illamående och kräkningar uppstå. Även så kallad dumpning kan drabba patienten. Det är ofarligt men obehagligt och uppstår då maten kommit ner för fort i tunntarmen. Dumpning yttrar sig genom yrsel, kallsvettningar och ökad hjärtfrekvens. Diarréer kan uppstå då för fet mat har ätits. Efter en tids viktnedgång kan hudveck av överskottshud uppstå. Denna överskottshud kan avlägsnas kirurgiskt.

Andra bieffekter är mindre känning av leder, diabetes, social fobi, depression etc.

Livet efter operationen

Efter operationen går det endast att äta 1½-2 deciliter mat per portion; vikten rasar därför fort. Det är inte onormalt att patienten minskar 15 kilo under första månaden. Det är viktigt att äta rätt och på jämna tider under dagen. Mellan de vanliga måltiderna ska mellanmål intas. Det är också viktigt att maten tuggas väl. Eftersom näringsupptaget till viss del minskas så måste den opererade också äta oftare än en ickeopererad, åtminstone till att börja med. Patienten behöver oftast ta kosttillskott, detta i samarbete med den lokala vårdcentralen.

I snitt tappar opererade personer 61,2 % av sin övervikt. (Mindre än 5 % som inte opererats utan har fått den konventionella behandlingen som finns vid vårdcentralerna, får en betydande viktminskning och bibehåller den långsiktigt.)



Nuläget 2010




Personalfest

 Jag har sedan hösten 2008 kämpat extra noga med min vikt. Jag ansökte om att få komma till överviktenheten för att få proffessionell hjälp. Jag har gått på föreläsningar om kostvanor och motion. Jag har deltagit i samtalsgrupp tillsammans med sjuksköterska och sjukgymnast. Jag har gått i enskilda samtal med handledare. Jag har under åren sett flera av mina vänner lyckas och misslyckas med sina mål. Samma sak har hänt mig. Jag lyckades för en tid gå ner 20 kg, bara genom att börja äta frukost igen och röra mig mer men har tyvärr har jag gått upp dessa  kilon igen. Jag har lagt om min kosthållning och mina levnadsvanor, jag har provat med olika viktreduceringsmediciner utan märkbara resultat. Jag har även via mitt fackförbund deltagit i en stegmätartävling där vi gick från "Malmö till Paris" och jag kom till finalen i god tid. Jag förespråkar vardaglig motion på arbetet, även det lilla kan förändra, som att ha nätverkskrivare istället för personliga skrivare på skrivbordet. Samt att uppmuntra till att ta korta pauser för att röra sig vid stillasittande arbete. Att använda höj- och sänkbara skrivbord för att inte sitta för mycket. Som skyddsombud på arbetsplatsen har jag också varit med och påverkat så att vi har fått ergonomiska inställningar av våra arbetsplatser. Jag har också ansvarat för att en föreläsning med och av Blossom kom till för att inspirera till folkhälsa.

Sedan en tid tillbaka har jag önskat få veta mer om Gastrisk bypass, vilket innebär ett operativt ingrepp där magsäcken förminskas för att gå ner i vikt. Jag har varit på informationsmöte om hur det går till och vad det innebär för framtiden. Och jag även varit på sjukhuset och träffat läkaren som ska göra ingreppet. Just nu väntar jag på besked om operationsdatum, vilket kan ske redan i november enligt läkaren. Innan operationen ska det tas nya prover och jag ska gå på en 4 veckors fastekur.

Vikten 1981-2010

maj 1981

Jag gifte mig och flyttade ut på landet. Mina barns far är lantbrukare och livet på landet blev en ganska stor omställning för mig. Jag försökte anpassa mig på bästa sätt och blev mer och mer beroende av bilen. Jag rörde mig mindre och mindre för egen del förrutom att jag jagade efter mina barn och sprang upp och ner för trapporna samt att jag hjälpte till i jordbruket vid behov så orkade jag inte motionera mera. Mellan åren 1982 och 1985 undervisade jag barn i 6-7 årsåldern i danslekar och grunderna i vals, polka och schottis en kväll i veckan i hembygdsföreningens regi, i Grödinge där jag då bodde. Jag satt ofta i soffan de andra kvällarna och stickade något till barnen eller så sydde jag kläder till dem.

När jag blev gravid med Susanne, 1981, ökade jag i vikt med 30 kg bland annat till följd av att jag fick havndeskapsförgiftning. Inom loppet av några år födde jag ytterligare 2 barn, Johanna, 1983 och Madeleine, 1984. Tre år senare föddes Henrik, 1987 och ytterligare tre och ett halvt år senare föddes Katarina, 1991.

Säckhoppning (-löpning) 2009

Det var i början av 1990-talet som jag minndes min barndoms övergrepp och då gav jag mig inte tiden till att se om mina träningsbehov. All min tid och min energi gick till familjen och till att bearbeta händelserna. Jag fick en ganska djup depression till följd av detta och som det tog tid att komma ur. Första tiden behövde jag medicinera för att alls må bra senare räckte det med KBT, Kognitiv Beteende Terapi. Kulmen i min depression var runt mars 1998 sedan vände det sakta för att åter vända i samband med att min mamma, tillika väninna, dog 1999 och när allt började gå åt rätt håll kändes det som om en matta drogs undan mina fötter när min man begärde skilsmässa 2001. Men jag lyckades ta mig ur den deression utan mediciner. Efter fyra år träffade jag en man som jag hade ett förhållande med under tre år. Den mannen visade det sig vara det värsta lögnare och bedragare som jag har träffat. Han levde ett dubbelliv. På försommaren 2008 började jag ta kommando i mitt eget liv igen. Och jag har kommit ganska långt om jag får säga det själv.

Överviktig men inte över viktig

Från att ha varit normalviktig till att vara överviktig:



Porträtt 2010

Jag är inte mer  viktig än någon annan ur allas synvinkel. Men ur min egen synvinkel är jag den som är viktigast. Det har varit en omställning som naturligtvis har tagit sin tid att gå från normalvikt till övervikt. Min inställning till viktreducering har varit att "Har det tagit 20 år att gå upp i vikt får det ta 20 år att gå ner samma kilon". Jag har inte alls det tålamodet och inte heller den tiden. Jag vill så snart som möjligt reducera min vikt utan att det går för fort. Kroppen och psyket måste få hinna med i omställningen. Och jag har under ganska många år nu provat flera bantningskurer och gjort radikal omställningar i mitt liv. Bland annat från att ha slutat äta frukost till att äta denna viktiga måltid även om det växer i munnen när jag äter. För att lära mig äta frukost igen började jag med att ta proteindrinkar och vatten. Bara detta gjorde att jag rasade närmare 20 kg. Fortfarande idag tar jag dessa drinkar emellanåt. Jag går inte upp i vikt längre. Min kropp verkar ha bestämt sig för vilken vikt den vill ha oavsett vad jag gör eller vad jag äter. Jag har också slutat att använda bilen till jobbet, istället tar jag gärna en längre promenad på vägen hem. Jag har även provat viktreduceringspreparat utan direkt framgång (Xenical hjälpte mig att äta mindre fett men jag åt inte så fet mat redan innan. Reductil gav ingen effekt alls) Nu är det jag som tänker ta kommandot genom att jag har beslutat mig för denna behandling som är oåterkallelig.

Om du är 168 cm lång är din idealvikt 61.2 kg:
(168 - 100) - (10% X (168 - 100)) = 61.2

Vuxenlivet 1981-

Året 1981 var ett omställningsår kan man säga, jag blev gravid, jag gifte mig och flyttade ut på landet med ändrade vanor till följd. Senare fick jag havandeskaps-förgiftning vilket bl a innebar en viktökning på runt 30 kg. I november födde jag mitt första barn.

 

Roddgren i femkamp 2009

Jag tycker fortfarande om att röra på mig om än inte fullt lika spänstig som i min ungdom. Jag har en grundfysik som är ganska bra. Och som läkaren sa så består min kropp av fasta muskler. Vilken komplimang! Men problemet kvarstår ju ändå, övervikt. Jag kan konstatera att jag trots min vikt är en vig och rörlig person. Jag har bra värden, blodtrycket är bra, 130/80, kolesterolvärdet är också inom de gränser som är bra. Likaså blodsockret håller sig inom gränserna. Och numera har jag även bra Hb värde runt 150. När jag var ung låg värdet oftast under 100, vanligen runt 80-90, vilket resulterade i att jag fick blodtransfusion till följd av den första förlossningens komplikationer. Jag är fullt frisk bortsett från min astma som jag lider mest av vid förkylningar och medicinerar då vid behov. MEN! Jag är medveten om de risker som jag utsätter min kropp för med den övervikt som jag har. Mitt BMI ligger på 37, inte alls bra. Jag ligger i riskzonen för hjärt- och kärlsjukdomar. Ledbesvären lär komma när jag av ålder inte längre orkar vara rörlig. Så jag behöver verkligen göra något extra radikalt.

Ungdomen 1969-1981

Ungdomsåren kan man dela in som tonåring 1969-1976 (13-19 år) och som ung vuxen 1976-1981 (20-25 år). Mycket av min tid som tonåring var i skolan och olika fritidsaktiviteter som idrott och dans. Läger och hajk, aktiviteter i skog och mark har också farcinerat mig, gärna överlevnadsaktiviteter. Jag lärde mig dansa redan som 8-åring men det var först som 14-åring som jag började gå på dans i kyrkans regi. Minst en gång i månaden hade vi dansaktiviteter. Vid nyåret ordnades Bolliaden för ungdomar från 14 år med tävlingar i olika bollsporter, simning och med dans på kvällarna. På somrarna deltog jag i Festinord (det varierade mellan Sverige, Norge och Danmark) eller Svung med tävlingar i bollsporter, friidrott och simning samt dans på kvällarna.

Några av mina bästa placeringar:



Ålborg 1975

1:a plats 5x60m stafettlöpning, 1970 Ålborg i Danmark

1:a plats 4x50m simning, 1970 Ålborg i Danmark

1:a plats handboll, 1972 Skolmästerskap
Hedersomdöme Bästa idrottsprestation 1973, Bolliaden

1:a plats 50m bröstsim, 1973 Borlänge

1:a plats handboll, 1973 Borlänge
1:a plats 60m löpning, 1974 Jönköping
1:a plats 50m bröstsim, 1975 Stavsmästerskap
1:a plats 80m löpning, 1975 Ålborg Danmark

Här ovan är det jag som springer längst till höger i bild. Och jag sprang som allra bäst när jag var barfota. Då får man bästa fotfästet. Precis som när man diskar utan handskar så att man riktigt känner att det blir rent.

Som tonåring var jag deltagare och som ung vuxen var jag gärna ledare för de yngre


Porträtt 1976

När jag var runt 20 år gick jag till Mälarsalen på Münchenbryggeriet i Stockholm, under en period upp till 4 gånger i veckan. Där träffade jag senare även mina barns far. Under dessa år hade jag inga problem med vikten. Jag pendlade mellan 57 och 59 kg med ett BMI på 20, fullt normalt. När jag började mitt arbete på dåvarande Televerket (1980) gick jag med i idrottsklubben och var aktiv i simgruppen. Jag cyklade minst 2 km varje dag. Jag tränade basket och volleyboll regelbundet. Jag tog körkort 1980 och använde bilen allt oftare.

Barndomen 1956-1969

Hela familjen 1959

Jag föddes som sjätte barnet i en familj med åtta barn. Jag betraktar min barndom som lycklig trots vissa olyckliga omständigheter. Jag har så många goda minnen från min barndom men jag ska inte berätta om dem alla här och nu. Men som 6-åring var jag utsatt för sexuella övergrepp som jag förträngde under cirka 30 år. Som vuxen har jag bearbetat händelserna med bl a Rosenterapi samt KBT och anser nu att jag är fri. Under de första åren i skolan fann jag mitt intresse för dans, friidrott och bollspel. Jag var mycket aktiv och precis som alla andra, vanliga barn på den tiden, tillbringade vi mycket av vår tid utomhus.

Mina kostvanor under uppväxtåren ser jag som goda. Då jag inte hade några som helst problem med vikten samtidigt som jag var skapligt fyskiskt aktiv.

Passfoto 1958

Bakgrunden

När jag var barn var jag normalviktig, i tonåren var jag aktiv med friidrott, motionssimning, bollspel och dans på schemat. Så förändrades mitt liv, jag blev gravid, flyttade ut på landet och jag blev en tjockis. Detta hände naturligtvis inte över en natt. Här berättar jag lite om min bakgrund och om kampen mot övervikten. Jag lider av övervikt men jag lider inte av min övervikt. Jag är i riskzonen. Det måste till en förändring. Läs gärna bloggen i kronologisk ordning.