Disig dag(?)

Simbasang 25 m

+21 grader, 7.13 am 

Hade tankt att tillbringa dagen i poolomradet men just nu ser det lite dystert ut. Det far val bli till att lasa mycket idag. Hur som helst sa ar det skont med avkoppling.


+25 grader, 8.44 am
Nu tittar solen fram, sa jag ska ga till poolomradet, sola, lasa och (kanske) simma i 25 m bassangen.

"You're the Sunshine of My Life"

Lite farg kan val aldrig skada

+30 grader, 1.32 pm
Det blev sola, losa korsord och simma (ca 1 km). Solen skiner mellan molnen, en liten regnskur (strilande), varmt i poolen. Ar lite brand pa axlarna sa nu tar jag det bara lugnt. Min svagerska ringde och vi pratade en stund.

+31 grader, 3.33 pm

Satt under tak nar regnskuren kom

Mandag 21/11

+20 grader, 8.14 am och bara lite slojmoln

Ronald jobbar och jag ska roa mig sjalv med att inspektera omradet, poolomradet ar stangt pa mandagar sa det far bli en redig promenad istallet.

+33 grader, 1.25 pm och fortfarande bara lite slojmoln
Ont i fotterna efter en laaang promenad, ca 4 timmar, i fel skor (att man inte lar sig). Tanker osokt pa Nordmans - Vandraren (klicka pa rubriken). Nu ska jag bara vila mig inomhus eller under tak utomhus sa inte det blir for mycket sol.

Solen star rakt over mig men anda under

+34 grader, 3.12 pm och nu har skolbussarna kort hem alla barnen.

+28 grader, 5.20 pm och solen har snart gatt ner vid horisonten. Har gatt och nynnat pa "A Place in the Sun"

+22 grader 9.50 pm och svart som natta. Har varit vid St Augustine Outlet, i kvall, med Ronald. 

Pa vag hem stannade vi bara for att fotografera detta

Sondagen 20/11

Vaknade tidigt, det kommer att bli en harlig dag. Molnfritt och upp mot +27 grader. Efter frukosten akte vi till kyrkan. Nagra personer hade jag traffat kvallen innan. Efter en sen lunch akte vi till Vilano Beach, St Augustine. Det var sen eftermiddag sa det blev inget dopp. Akte vidare till en beach lit mer norrut men som jag i skrivande stund inte minns namnet pa. Det blir fort morkt har.

Jag och min skugga pa Vilano Beach

En annan sorts skata

Tva syskon pa Vilano Beach

En annan beach, norrut

Lite strapatser...

...ska man ju vara med om.

Pa min vag till St Augustine, Jacksonville, Florida hande lite olika malorer. 

For det forsta sa var planet fran Arlanda till Amsterdam forst 40 min forsenat. Vi gick ombord och fick veta att det skulle droja ytterligare 1 timme innan vi skulle fa klartecken att lyfta. Allt detta pga dimma i Amsterdam, flygplatsen var stangd fortillfallet.

For det andra: pga forseningen blev det till att rusa fran ena anden av flygplatsen i Amsterdam till den andra anden for att hinna med planet till Washington DC. Enligt ursprungsplanerna skulle jag stanna vid Amsterdams flygplats fran kl. 9.40 till 12.10. Jag gick forbi affar efter affar, matstalle efter matstalle. Nar jag kom fram var det bara mig de vantade pa och mitt bagage var pa planet fick  jag veta. Vi lyfte i tid, kl.12.10.

For det tredje, nar jag var framme i Washinton DC en halv timme tidgare an planerat taxades vi in till en gate langt bort fran de vanliga. Vid passkontrollen gick allt bra, men vid bagageutlamningen blev det problem igen. Mitt bagage saknades. Jag fick hjalp av den trevliga personalen att boka om flygbiljetten till dagen efter och boka in mig pa ett hotell, Holiday Inn. Det visade sig att mitt bagage var pa vag till den andra flygplatsen i Washington DC, de lyckades dock stoppa den transporten. Nar jag fatt mitt bagage var det dags for tullen. Det gick bra forutom att de slangde min sista banan. Jag checkade in bagaget for morgondagen. Val framme pa hotellet ringde jag till Ronald for att meddela honom om att jag var forsenad. Det jag senare fick veta var att hans mobiltelefon var trasig och inlamnad for lagning. Jag hade for sakerhetens skull aven skickat ett mail med alla upp nya uppgifter. Somnade vid 7 pm.


Nasta morgon gick jag ater till hotellets Internet rum for att kolla om jag fatt nagon respons fran Ronald. Nu visste jag att han visste nar jag skulle komma fram till Jacksonville. Morgonen var lugn. Vaknade forsta gangen vid 3 am, loste lite korsord, tittade lite pa TV och somnade senare om. At min frukost och gick tillbaka till hotellrummet. Jag behovde inte lamna hotellet foran strax efter 10. Planet skulle lyfta 12.40, incheckningen senast 12.15 och jag var bara en kvart darifran. Denna dag gick enligt planerna. Val framme i Jacksonville sag jag en sokande man som jag kande igen genast som min bror. Han sokte och sokte med blicken men sag inte mig forran jag var en meter ifran honom. Ett glatt aterseende blev det for oss bada. Sa var det dags att hamta bagaget. 

Men, fjarde gangen gillt! INGET bagage fanns pa bandet som tillhorde mig. Men Ronald berattade att det finns en plats dit vi kunde ga for att se om bagaget kommit med ett tidigare flyg. SKONT!!! dar fanns mitt bagage. Sa satte vi oss i bilen och akte mot hans hem. Pa vagen stannade vi for att hamta ut hans mobiltelefon. Det kostade honom $35 men han fick ingen hel telefon med sig. Han skulle aterkomma pa mandag for att se om det hunnit fa in den nya telefonen som skulle ersatta den trasiga.
Vadret var lite disigt och regnet hangde i luften men det var varmt.


Vi tog en promenad till poolomradet, gick in och Ronald guidade mig runt innan vi gick hem igen. Senare pa kvallen var vi bjudna till en granne dar vi traffades tillsammans med 10 par. Vi spelade "Family Feud" dar vi var uppdelade pa tva lag. Det var ett fragesportspel. Sa at vi lite knytis "refreschments". 

En fordel med forseningen var att jag fick sova av mig restrottheten redan innan jag kom fram till Jacksonville. 


 

Florida

Nu är det mindre än 10 timmar kvar till jag påbörjar min resa för att hälsa på min bror i St Augustine, Florida, USA. Jag ska stanna där i 2 veckor. Så härligt det ska bli med lite semester så här i november. Fast vi har haft en väldigt vacker höst i år. Annars brukar jag inte tycka om regn och rusk-novembrar. Längtar till 20-25 C, här är det bara några få + grader.

30 år

För 30 år sedan föddes, Susanne, min äldsta dotter. Det är otroligt vad tiden går. Ändå känns det nästan som om det vore igår. Men faktum är att det har hänt så ofantligt mycket under alla dessa år. Både personligt och i familjen men även allmänt, naturligtvis. 

Ibland har jag svårt att förstå vart åren har tagit vägen men när jag tänker tillbaka så förstår jag ju att allt detta behövde sin tid.

Detta är vad jag skrev i Susannes födelsebok, 1981:
"Jag fick åka till BB den 5 november, för att jag hade alldeles för högt blodtryck. Men så fick jag åka hem på permission fredagen den 13 november. På kvällen kände jag hur du skruvade ner ditt huvud, för nu ville du ut. Jag drömde om förlossningen på natten.

Jag vaknade kl.06.20 och då hade "slemproppen" gått. Jag ringde till förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus. Men eftersom jag inte hade så mycket värkar tyckte de att jag skulle ta det lugnt och njuta av permissionen. Men du ville inte vara kvar i min mage längre, du ville ut i livet. När klockan var 06.30 ringde jag till din mormor och bad om råd hur jag skulle göra. Under tiden som jag pratade med mormor försökte pappa sova lite. Värkarna kom allt tätare (6.30, 6.42, 6.48, 6.51, 6.56, 7.02, 7.08, 7.18, 7.22, 7.28, 7.34, 7.38).

Nu började pappa och jag att göra oss i ordning för att åka till BB. Det gjorde ont på mig när värkarna kom, men inte så mycket, jag hade trott att det skulle vara ännu värre. Klockan 08.10 åkte vi hemifrån Husby, på vägen till sjukhuset var nog pappa lite nervös för hela tiden sjöng han "hebba, habba, suttsutt" (det var en sång som var populär omkring den tiden).

Vi var framme vid sjukhuset när klockan var 8.45. Jag fick duscha på sjukhuset. Barnmorskan som hjälpte oss hette Anette Säll. När klockan var 10.30 hade fostervattnet inte gått än, så då tog barnmorskan hål på fosterhinnan, och efter det dröjde det inte länge förrän du var helt och hållet trött på mammas mage. Du ville inte alls vara kvar däri. När du nu började arbeta dig ut gjorde det naturligtvis ännu mer ont på mig. Men allt gick så fort så jag glömde hur ont det gjorde redan när du kom ut. Klockan var då 11.49. Du var en flicka, 49 cm lång och vägde 3160 g. Barnmorskan lade dig på min mage och pappa och jag pussades flera flera gånger, vi var så glada. Jag såg också att pappa hade tårar i ögonen, för han var så glad.

Välkommen till världen önskar din mamma, Hanneli."

"Ditt namn är Maud Susanne Maria. Maud efter din mamma och mormor och Maria efter din farmor."

Sven Bringman

En liten videofilm om ingreppet som gjordes för precis 1 år sedan. Bara att konstatera; så var jag i trygga händer.

Laparoskopisk Gastric Bypass - En film med illustrationer
Denna film är producerad av Öl Sven Bringman Södertälje Kir.klinik med illustrationer av Hanna Bringman grafiker. Filmen vann SIKTs årliga filmpris 2011 den sk SIKT-Baggen vilken utdelades under kirurgveckan i Visby.

HURRA!!!!

Mitt BMI var 39, nu är det 24,6

Besiktning 2011

Jag är nu normalviktig.
Och har tänkt att så förbli…



 

Års kontroll

Idag var det dags för 1 års kontrollen efter min operation. Och jag känner mig pigg och fräsch. Duschar men äter ingen frukost innan jag ger mig iväg till Södertälje, ska ju lämna fasteprov. Parkerar bilen med gångavstånd till sjukhuset. Varför har de tagit bort den stora parkeringen? Betalar avgiften och går till entrén. Anmäler mig i kassan och betalar mina 70 kr. Går en trappa upp och tar en nummerlapp till labbet för lite prover. Får vänta en stund. Proverna måste tas före klockan 10. Och jag är ute i god tid, som oftast. Klockan är bara strax efter 8.30. Eftersom det togs prover igår i min vänstra arm avgörs det att vi tar höger idag.

Jag går till sjukhusets kafeteria för att köpa mig lite frukost. En halv ostfralla och en liten flaska nyponsoppa. Nä, det var inte gott. Tar min medicin i samband med frukosten. Sätter mig i väntrummet vid Kirurgmottagningen och tittar på SVT Forum som handlar om "Hur länge orkar vi jobba?" Det är Arbetsmiljöverket som håller seminarium på Nalen. Visst är det intressanta föreläsare men jag blir ju störd av medpatienter och andra ljud i väntrummet (maskinellt öppnande av dörrar). Bläddrar i en tidning, förstrött. Så kl 10 är det dags för mig att komma in. Sköterskan som jag träffat förut är trevlig. Jag är glad att det blev henne jag fick träffa, den andra verkar så "bitchig". 

Det har hänt mycket sedan sist vi träffades men vi koncentrerar oss på vad som hänt sedan operationen. Viktnedgång och omfångsminskningen. Det är - 41,1 kg totalt och många centimeter har försvunnit också, - 38 cm i midjan,- 21,5 cm i stussen och - 5 cm runt halsen och många fler.

Slutbesiktningen för i år blev: Du är nu normalviktig.

Ambulans

Jag vaknade vid kvart i 2 snåret av kramp i magen. Min första tanke var att nu har jag förätit mig och jag kommer att spricka. Jag har skött mig i nära ett år men NU bara dagen innan 1-årskontrollen händer detta. Krampen ville inte släppa. Jag ringde min son men fick inget svar. Smärtan gjorde att det var svårt att tänka klart. Ringde mina barns far. Jag hade svårt att få fram orden. Han erbjöd sig att ringa ambulans. Strax ringer de från 112 för att kolla upp mig. Varför ringde inte JAG till 112? frågade jag mig själv. Det dröjde inte lång stund innan ambulansen var på plats. Själv hade jag då tagit mig ner till bottenvåningen, låst upp dörren och sedan lagt mig på madrassen i vardagsrummet. Även mina barns far dök upp. Han hjälpte att låsa mitt hus medan jag gick ut till den väntande ambulansen.

I ambulansen togs blodtryck och puls. Frågor ställdes och besvarades. Södertälje- eller Huddinge sjukhus? Spelar ingen roll, bara jag får hjälp sa jag. Smärtan var obeskrivlig. En ihållande smärta utan andningspauser som när man föder barn tex. Jag trodde min sista stund var kommen och bad en stilla bön. På väg till sjukhuset börjar smärtan att avta. "Tack, du gode Gud för det!"

När ambulansmännen överlämnar mig till sjukhuspersonalen ger de rapport om min status.  "... och förövrigt är värdena (blodtryck och puls) som hos en tonåring" hör jag den ena mannen säga. En sköterska tar hand om mig och tar nödvändiga blodprover. Lämnar en liten mugg för urinprov som jag fyller och lämnar in lite senare. Smärtan avtar mer och mer under tiden som förflyter. Läkaren dyker upp och presenterar sig som "... Fredrik, jag jobbar som läkare här". Tanken slår mig; Undrar om han är utbildad också? Själv har jag jobbat som lärare utan att vara utbildad. Han gör en kort undersökning med att klämma på magen och fråga om det gör ont men det gör det inte, inte just då, i alla fall. Det verkar vara lugnt på akuten denna natt. Men det dröjer inte länge förrän fler patienter kommer, bland annat en med gallbesvär.

Läkaren Fredrik har bedömt att jag ska stanna på akuten för observation. Han tror att det kan vara tarmvred eller något som där tarmen kryper in i sig själv (invagnation). Jag till och med slumrar till innan han kommer till mig en sista gång och vi kommer överens om att jag kan åka hem. Men han tycker ändå att jag kan stanna ett tag till för att försäkra sig om att smärtan inte kommer tillbaka. Jag väntar ett tag. Dagpersonalen tar över och jag är redo att ge mig av hem. Men hur? Ska jag ta P-tåget, bussen eller Taxi. Det blev det sistnämnde för då slapp jag den där 10 minuters promenaden från Tumba och hem. Väl hemma. Meddelar jag barnens far att jag är hemma igen och tackar för att han ställde upp. Jag har ett missat samtal från min son ser jag så jag ringer honom men han sover troligtvis. jag ringer till jobbet och meddelar att jag kommer in några timmar måste bara fixa några saker som jag sparat till just denna dag, min kollega är sjuk så jag MÅSTE, känner jag. Och så blev det några timmars jobb den dagen.

Väl hemma igen tar jag det bara lugnt, tittar på TV, somnar, vaknar, äter soppa, tittar på TV, somnar osv. tills det är dags att krypa ner i sängen och sova. Måste komma ihåg att jag ska vara fastande när jag ska till sjukhuset imorgon.

Evakuering

Vilken dag! Åkte till Stockholm för kompetensutveckling på biografen Saga. Valde mellan P-tåget 8.07 och 8.18. Det blev 8.07 som var några minuter försenat pga signalfel. På Årstabron kollapsade tåget ca 8.28. Efter ca en timme blev vi evakuerade. Jag fick klättra ur tåget, gå ut med spåret och sedan klättra upp för en stege. Jag tog i lite för hårt och ramlade upp på gångvägen. Min väska gick sönder, när jag ramlade fastnade jag i stegens överkant. Jag gick mot Årstaberg för att få veta att vi skulle vänta på ett nytt tåg men man visste inte när det skulle komma. Gick över till andra sidan Årstabron och påbörjade min vandring mot Stokholm Södra. När jag kom fram till Ringvägen valde jag att ta T-banan i stället och gick mot Zinkensdamm. Den T-banelinjen går inte till Hötorget dit jag skulle så jag fick gå från T-centralen till Kungsgatan. Kom fram lagom till fika kl. 10.30.  

De föreläsningar jag hann lyssnade på var fantastiskt bra. Hjärnforskaren Martin Ingvar http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Ingvar och Igor Ardoris  http://www.sjalforsvar.se/. De föreläsningar jag missade var enligt mina kollergor ingen större förlust.

På vägen hem fick vi veta att det var signalfel när vi åkte från Stockholms Central men det var så skönt att komma hem även om tåget blev 15 min försenat.