Jag känner mer och mer igen mig själv. Och alla dessa komplimanger som jag får. Om jag ändå hade gjort en större bedrift. Jag har ju bara lyssnat på kroppens signaler efter operationen. I veckan kunde komplimangerna lyda som följer: "–Vad söt du är!" "–Nu har det hänt något!" Det är bara att tacka och ta emot. Jag är inte högmodig men otroligt tacksam att jag fått möjligheten till denna hjälp.
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Vecka 21
-28 kg
Jag känner mig så trött. Kan det vara vår-trötthet eller möjligen en infektion i kroppen som inte vill kläckas? Min pappa har varit sjuk en tid och kanske jag har blivit smittad av honom. Hoppas inte.
lördag 26 mars 2011
Just idag är jag stark
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer
Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer
Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer
nanana....fredag 25 mars 2011
Vecka 20
Nu har jag installerat mig hemma igen efter nästan 2 veckor i Södertälje. Har stått stilla nu, denna vecka, i viktnedgång.
söndag 20 mars 2011
Några funderingar
Det har nu gått knapp 5 månader och jag har bara haft några bakslag, då det känts jobbigt. I stora drag är jag jättenöjd med livet just nu. Kanske beror det på att jag börjar känna igen mig själv. Min egen bild av mig själv blir mer och mer verklighet, IGEN, efter så många år.
fredag 18 mars 2011
Vecka 19
-27 kg. Måste nog skaffa mig en våg som visar mer precis.
Denna vecka har jag inte varit hemma så jag har inte kunnat väga mig som jag brukar göra på tisdagar. Men lite av mina funderingar har gått så här när folk omkring mig har frågat hur jag mår. "–Jag mår alldeles utmärkt!" Ibland kommer frågan om psyket hinner med i viktnedgången. En del kommentarer kan lyda så här. "–Man känner snart inte igen dig!" eller "–Nu ska du väl inte minska mera i vikt!" eller "–Vad liten du har blivit!"
Jag känner så här, att jag börjar känna igen mig själv mer och mer, snart är jag gamla vanliga jag. Det är nog så att jag egentligen inte riktigt har förlikat mig med min övervikt. När jag ser på mig själv innifrån så är jag den som jag alltid har varit. Men när jag ser mig i spegeln har jag inte riktigt känt igen mig. NU! Så börjar jag känna igen min egen spegelbild även om jag har åldrats sedan jag senast var i denna viktklass. Jag satt och försökte räkna ut hur längesedan det var och kom fram till att det torde ha varit någongång efter 3:e barnet, runt 1985. Jag har fött ytterligare 2 barn sedan dess plus att jag har varit mer stillasittande och mer beroende av bilen etc.
Idag är det faktiskt så att det är JAG som går om andra som är ute på promenad och inte tvärtom. Jag känner att orken blir bättre och bättre. Självkänslan blir bättre och därmed också självförtroendet.
Denna vecka har jag inte varit hemma så jag har inte kunnat väga mig som jag brukar göra på tisdagar. Men lite av mina funderingar har gått så här när folk omkring mig har frågat hur jag mår. "–Jag mår alldeles utmärkt!" Ibland kommer frågan om psyket hinner med i viktnedgången. En del kommentarer kan lyda så här. "–Man känner snart inte igen dig!" eller "–Nu ska du väl inte minska mera i vikt!" eller "–Vad liten du har blivit!"
Jag känner så här, att jag börjar känna igen mig själv mer och mer, snart är jag gamla vanliga jag. Det är nog så att jag egentligen inte riktigt har förlikat mig med min övervikt. När jag ser på mig själv innifrån så är jag den som jag alltid har varit. Men när jag ser mig i spegeln har jag inte riktigt känt igen mig. NU! Så börjar jag känna igen min egen spegelbild även om jag har åldrats sedan jag senast var i denna viktklass. Jag satt och försökte räkna ut hur längesedan det var och kom fram till att det torde ha varit någongång efter 3:e barnet, runt 1985. Jag har fött ytterligare 2 barn sedan dess plus att jag har varit mer stillasittande och mer beroende av bilen etc.
Idag är det faktiskt så att det är JAG som går om andra som är ute på promenad och inte tvärtom. Jag känner att orken blir bättre och bättre. Självkänslan blir bättre och därmed också självförtroendet.
torsdag 10 mars 2011
Magknip
Ikväll har jag magknip. Det var väldigt längesedan jag hade det, känns lite obehagligt och jag hoppas verkligen inte att det utvecklas till något värre.
Knipet släppte, det var väl inget att oroa sig över egentligen ;).
Knipet släppte, det var väl inget att oroa sig över egentligen ;).
tisdag 8 mars 2011
Vecka 18
-26 kg
Ett annat mål är att prova kläderna i garderoben och rensa bort det som inte passar längre. Men några ska sparas inför fotograferingen när det slutgilltiga målet har uppnåtts.
tisdag 1 mars 2011
Vecka 17
Så har jag kommit till ännu en nivå som jag känner mig nöjd med, -25 kg. Men inte tillräckligt så det fortsätter nedåt. "Ätstörningen" har blivit normal igen, tack och lov.