lördag 22 december 2012


God Jul
&
Gott Nytt År

Lite tankar från året som gått

Ibland hinner det förflutna i kapp, speciellt när man tror att man är klar med det. Vad som gör att det blir så har jag inget svar på. Men med all sannolikhet drabbar det var och varannan person. Det kan vara dofter eller andra minnen som gör oss påminda om det som var, både positiva och negativa händelser, i våra liv. Jag är benägen att tro att vi alla kämpar på vårt eget sätt att komma till rätta med våra tillkortakommanden.

Knappt en meter ifrån
Hur tar jag mig ur min onda spiral?
Livet är inte lika rak som en linjal
Jag trodde att jag mådde riktigt bra
Tills mönstret upprepade sig en da’
Jag drabbas av lögner och svek
Verkligheten, det är ingen lek
Fly från nuet är ett mönster jag känner
Tryggheten jag saknar är bland vänner
Hjälpen är knappt en meter ifrån
Så nära, det är nästan som ett hån
Mina knän är hårda och stela
Även bönen i hjärtat kan hela
Jag vet att jag inte är allena
Svårt att även stå på bena
Be en bön har hjälpt mig förut
Den enda vägen till ett lyckligt slut
Friden jag känner är svår att beskriva
Jag mår även bra av att kunna skriva

sms från blodcentralen
2012 Mars 31 09:35 fick jag ett meddelande till min mobil:
"Tack!
Det blod som du gav har nu kommit till nytta för en patient.
Hälsningar, Blodcentralen"
Ge och ta, känns bra men att ge utan att ta känns också bra
Det känns så bra att kunna hjälpa någon som verkligen behöver.
Själv fick jag 2 påsar blod i samband med min första förlossning 1981.

I fädrens spår 2
På min resa, 5 april 2012, besökte jag några platser där mina förfäder föddes och växte upp:
Bron i Åtorp
Här trodde jag att jag kommit fel så jag återvände till Svartå för att konstatera att jag varit i rätt område och åkte tillbaka. Jag hittade inte avfarten till Sundbyvägen då.
Sund gård
Jag åkte in på en väg som jag gissade var Sundbyvägen och kom fram till den första gården, Sund. Jag hälsade på bonden, arrendatorn, som var i färd med förberedelserna inför vårbruket och frågade om han visste vart Nysund låg. Han berättade att hela bygden hette Nysund. Han ringde upp en vän som hette Wennerström då jag berättade om den första som tog namnet Wennerlund. Wennerström kunde ju ha varit en bror. Jag fick tipset att prata med kyrkavaktmästare Sigvard Jonsson som bodde på andra sidan bron bredvid affären.
Nysund kyrka
Jag åkte fram till kyrkan och fann att den hette Nysund kyrka, tidigare var jag bara några hundra meter från att veta det. Jag tog en liten promenad på kyrkogården och samtalade med två äldre damer som vårpyntade (påskpyntade) några gravplatser. De berättade att Skalltorp låg i skogen på vägen tillbaka mot Svartå.
Kyrkvaktmästaren
Jag knackade på hos fd kyrkvaktmästaren Sigvard Jonsson. Jag berättade åter om mitt ärende angående familjen Wennerlund. Han hade aldrig stött på namnet Wennerlund och berättade att det bara var rika människor som hade råd att köpa gravstenar. Han visade mig sin karta som han hade i förrådet så jag kunde memorera vart Skalltorp fanns. Jag frågade om det var äldre personer eller yngre som bodde i Skalltorp och fick svaret att de var yngre än honom i alla fall. Jag ville inte knacka på om det skulle innebära att ett äldre par skulle bli skräckslagna av att en främling knackar på.
Skalltorp
Först körde jag förbi, vände och körde tillbaka. Knackade på och en man, i 50 årsåldern, öppnade. Jag frågade om detta var Skalltorp och fick till svar att så var det. Efter att vi samtalat en stund berättade han om ett torp som legat lite längre in i skogen som troligen hette Skalltorp. Det ledde bara en liten stig dit och kvar fanns bara några stenar efter husgrunden, sa han.

Vår Ruset

onsdagen den 30 maj 2012

Ännu ett mål är uppnått. Det är mer än 30 år sedan jag sprang/joggade i ett lopp. För 1,5 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle springa/jogga/gå 5 km på 45 min. HURRA!!! Vad jag är bra!
Har varit på besök i Västerås i helgen. Vi bodde hos min väninnas fantastiskt trevliga syster, Gun. Guns barnbarns pojkvän, Dennis, är son till en av sönerna i familjen som jag arbetade, som barnsköterska, hos i mitten av 1970-talet.
Livet rullar..

..på och jag mår bra... fysiskt. Mentalt mår jag bättre och bättre. Livet är ju en berg-och-dal-bana och så ska det nog vara. Jag vänjer mig mer och mer vid mig själv och ser mig som den jag är och hoppas kunna bli den jag är ämnad att bli.
Besiktning

Det gick riktigt bra idag. Har ju inte fått provsvaren ännu men det känns bra.