Glad!

En lärare på skolan som tidigare arbetat hos oss kom fram till mig på lunchen idag och sa:  – Men, vad smal du har blivit (jag log till svar). Du är dig inte lik. Jag svarade: – Jag ska bli mig lik (som jag var som ung). – Du har gått ner massor, det ser jag. – Tack, det är så roligt att andra ser. 

De som ser mig varje dag ser ju inte på samma sätt hur skillnaden har blivit, inte jag heller för den delen. Men jag ser i ansiktet och på benen och framförallt halsen. Det känns riktigt bra!

Vecka 12

Nu har jag nått mitt första delmål, -20 kg. Det gick fortare än jag trodde, ca tre månader (15 veckor).  Först -8 kg på 3 veckor och sedan -12 kg på 12 veckor. HURRA, vad jag är nöjd. Men det är en bra bit kvar tills jag är klar.

Golv

Överst till vänster ser man hur golvet såg ut innan jag gav mig på det. Till höger är jag nästan klar. Underst, lagt golv ligger.

Jag började i november 2009 med att lägga klinker golv i en del av hallen. Under tretton-helgen började jag med parkett-golvet i hallen. Det var lite knepigt att få till det bra under trappan. Och så ska vi inte tala om hur många muskler jag har som jag normalt inte använder till vardags. Så jag tog en helg ledigt, förra helgen. Nu äntligen  har jag lagt golvet även i köket. Hall och kök går ihop så det är ett enda stort parkettgolv. Det som nu återstår är lite lister och så ska jag städa undan julen för denna gång. Vilken lättnad! Fast ska jag vara riktigt ärlig så hade jag erbjudit mig att ha en planeringsdag hemma hos mig i början av februari så det var det som drev på ordentligt.

Frukost

Jag har ätit två ägg till frukost och är proppmätt.

APT

Vi hade APT (arbetsplatsträff) idag. Trevligt med reaktionerna från flera håll. Många av mina arbetskamrater har jag inte träffat sedan före jul (vi sitter i olika lokaler), alltså ca en månad. Komplimangerna nästan haglade. "Wow, vad smal du har blivit!" "Vad har hänt?" "Ny börjar det synas!" är bara några av komplimangerna. Alla känner inte till detaljerna, dock. Och jag svarade inte alltid helt uttömmande. Ibland blev det bara ett leende till svar.

Vecka 11

Ja, vad ska man säga? Fortsätter det så här så är det bara skinn och ben innan ett år har gått från det att operationen utfördes. I snitt har jag gått ner 1 kg i veckan sedan operationen, -19 kg totalt nu. Ännu så länge känns det bra men kanske jag ska oroa mig för en fråga som jag undrade över när jag var hos dietisten innan operationen: "Hur vet kroppen att den inte ska gå ner mer i vikt?". Svaret jag fick var: "Det vet man inte men kroppen vet det". Det har sagts att efter operationen kommer man att gå ner ca 70% av sin övervikt utan att göra några större ansträngningar annat än att lyssna på kroppen signaler och följa dietistens råd. Det betyder att jag ska minska ca 35 kg och då vet jag att jag vill nog gå ner ytterligare 10-15 kg innan jag är nöjd. (Tror jag!)

Kläderna

Det börjar kännas och synas mer och mer nu. Ännu så länge använder jag mina gamla vanliga kläder. Har bara konstaterat att en del sitter bättre än förr och andra är rent ut av säckiga. Får ta fram sömnads kunskaperna och justera lite här och där kanske.

Tänker mer på hur kilona varit fördelade på kroppen tidigare, typ 18 liter mjölk fördelade över allt på kroppen. Mest syns och känns det i ansiktet och på benen. Midjan har visserligen minskat i omfång men jag tycker inte att känslan är så. Och bättre blir det. När jag är ute och promenerar så går jag om (förbi) folk, flåset har alltså blivit bättre. Inte illa.

Vecka 10

-18 kg och fortfarande nöjd med resultatet. Jag har den senaste veckan träffat och pratat med två likasinnade. En har gått ner ca 50 kg, totalt, och känner sig mycket nöjd. En känner att det står stilla just nu. Jag är på 3:e plats av oss tre. Jag har inte kommit så långt ännu men det har ju bara gått drygt 2 månader efter operationen (3 månader om man räknar med 3 veckors fasta som inledde allt). Och jag är nöjd, hittills. Men jag vågar ännu inte börja jogga, väntar nog ca -10 kg till, detta för att inte belasta knäna och andra leder för hårt. Till våren bör det bli bra för minst en joggingrunda i veckan.

Dumping?

I natt hade jag en märklig upplevelse. Jag gick och lade mig för att sova, löste lite korsord, som jag brukar. Men jag hade svårt att somna. När jag väl somnat vaknade jag av en konstig känsla. Jag var oerhört törstig så jag gick ner för att ta lite av morotssaften som jag gjort tidigare under dagen (fick en råsaftcentrifug i julklapp). I trappan på vägen ner kände jag skakningarna. Var detta en form av dumping? Hade jag slarvat med maten under dagen? Hm... Jag är glad att jag vaknade. Det var gott med morotssaft. Men nu var det svårare att somna. Men till slut somnade jag i alla fall. Men då var klockan över 2. I dag har jag inte haft några känningar annat än att jag har många muskler i kroppen som inte har använts på länge. Det tar på en gammal kropp att lägga golv.

Nytt golv

Det nya året har gett mig ny energi. Det har hängt över mig länge att jag skulle göra färdigt i hallen och i köket. Nu har jag kommit så långt som att hallen i det snaraste är klar. Köket är påbörjat. Det tar längre tid än man tror och det är ju så att möbler och annat måste flyttas på för att få till det så bra som möjligt. Man ska nog inte lägga golv runt möblerna, det kan bli lite svårt att möblera om då.

Vecka 9

I går var det 9 veckor sedan operationen och i dag -17 kg.

Nytt år!

Så var det ett NYTT år igen! Jag reste till Norge över nyår och firade med mina vänner, både nya och gamla. Som alltid är det lika trevligt. Vi var från 10 olika nationer så det officiella språket var engelska. Nyårsaftonen firades med välsmakande middag och dans. Nyårsdagen sov jag länge. Sen var det en skaplig promenad i det vackra vädret. Det är alltid så givande att umgås med likasinnade. Vi bodde på ett litet mysigt hotell, gästhem, mera som ett vandrarhem. Mycket familjärt blev det eftersom det var ett slutet sällskap. Vi gjorde det mesta tillsammans. När det ska bli lyckat får man bjuda till själv.