I fädrens spår 3 – Nora Striberg

Onsdagen den 27 mars:

Vindsrummet på Stadshotellet

Jag startade min lilla "släkt" resa på förmiddagen och anlände till Nora Stadshotell på kvällen efter ett besök hos min vän Gun, mellan Kålpudding (lunch) och Pölsa (middag), i Västerås.

Nora kyrka by night

  

Torsdagen den 28 mars, Nora stad:

Nora Norra kyrkogården, kv 26 nr 54

Vaknade tidigt. Efter frukosten tog jag en promenad i ett härligt solsken men ganska kyligt. Jag styrde mina steg till Norra kyrkogården för att söka efter min pappas mormor, Matilda, och morfars, Jonas (John) gravplats.

Kapellet på norra kyrkogården

Rådstugugatan 37

Noras stadskärna är inte stor så det borde inte vara svårt att hitta men jag hittade inte Rådstugugatan 37, där faster Maj bodde sin sista tid. Jag klev in på Tullbackagården och undrade om faster Maj möjligen hade bott där? Det är förvånansvärt intressant vad folk är hjälpsamma. Personalen som jag träffade kände inte till faster Maj men en dam gick iväg en stund och kom tillbaka med information om vilket hus faster Maj hade bott i, grannhuset (nr 37). Jag tackade för deras tid och hjälp och önskade dem en Glad Påsk och gick vidare.

Bilden på Rådstugugatan  är tagen från Fogegatan. Huset där pappas mormor Matilda bodde tillsammans med faster Maj, även faster Gun har bott på denna gata, Fogdegatan 2.

Fogdegatan

Fogdegatan 2

Nora kyrka

Nora Stadshotell

Nora kyrka ligger vid Torget till vänster om (norr ut) Stadshotellet. Tillvardags är Torget en stor parkeringsplats men på helger och på sommaren är det torgmarknad där.

Nora kyrka interiör

Nora järnvägsstation, numera Turistbyrå

En bit ner på Rådstugugatan till höger om Stadshotellet kan man se den gamla järnvägsstationen, till vänster nere vid Norasjön, med veteranjärnväg. Steg in på stationen som numera är turistbyrå och talade med en man. Egentligen hade jag mer information med mig än han kunde ge mig förutom en karta.

Så styrde jag mina steg mot hotellet igen.

Torsdagen den 28 mars, Striberg – Ringshyttan:

Hyttruin

Packade ner lite proviant att ha under dagen. Satte mig i bilen och körde en liten genväg ut genom stan för att komma till Striberg. Första stoppet gjorde jag vid hyttruinen. Jag tog en lite promenad i omgivningen. Tittade på kartan. Vart skulle jag börja utforska? Jag åkte en sväng upp i bergen/skogen. En skylt pekade till vänster, Ringshyttans skola med information om Kerakimverkstad, Dreja. En man gick utanför skolan skulle mata fåglarna. Han kom fram till mig och jag berättade mitt ärende. Han bjöd in mig till "skolan"där hans fru/sambo drev keramik verkstad med butik. Jag tittade runt bland keramikvarorna. De tog fram en pärm med gamla fotografier på skoleleverna och när jag bläddrade fann jag snart bilden på min farmor, Linnea Ek. Jag frågade om jag fick fotografera bilden och det fick jag. Jag fastnade för en mugg i form av klöver som jag köpte samt ett häfte som hembygdsföreningen sammanställt om Striberg, Ringshyttan och Stribergs malmfält.

Ringshyttans Skola i Striberg, farmor Linnea Ek, i mitten

Efter besöket på skolan åkte jag högre upp i skogen där fann jag lämningar från gruvtiden. Tillbaka till Hyttruinen tog jag mig en liten fikapaus och sträckte på benen.

Lämning efter gruvan

På skoterleden vid Hyttruinen

Jag körde mot Klacka-Lerberg och stannade vid några gruvhål på vägen. Intressant känsla att röra sig i gamla gruvbygder som även bebotts av inte allt för avlägsna släktingar. 

 

Ringshyttan 2:10

Jag närmade mig slutet på min resa. Nu skulle jag bara försöka finna min pappas mormor och morfars hus. Hade kollat upp att fastighetsbeteckningen var Ringshyttan 2:10. Men vart låg huset/tomten? Jag hade tidigare sökt via Internet och funnit fastigheten Ringshyttan 2:17. Men hur stora var fastigheterna? Folkets Hus ägde Ringshyttan 2:17 så den var inte svår att finna, det stod klart och tydligt på huset "Folkets Hus". Min kusin, Lillemor, hade upplyst mig om att det var ett stort vitt hus. Jag knackade på ett stort vitt hus. En ung kvinna öppnade och jag ställde frågan om hon visste vart Ringshyttan 2:10 låg. "– Nä, vet bara gatuadressen på detta hus." Vi samtalade en stund och hon önskade mig lycka till. Nu var jag beredd att ge upp. Jag hade ju trots allt fått lite med mig. Fotografiet på farmor i skolan var värt mycket. Jag åkte runt lite och konstaterade att huset som varit vitt mycket väl kunde vara ommålat i en helt annan färg idag. Så såg jag en lite gård med ljusa hus på höger sida av vägen. Jag åkte ner till gården och gick ur bilen för att knacka på. Jag hann inte knacka på förrän mannen i huset öppnade. Han hade sett att jag kom. Det var inte konstigt. Jag vet ju av erfarenhet att man har fullständig koll på vad som händer och sker på landsbygden. jag framförde min fråga även till denne man efter det att jag hälsat ordentligt. Han kände inte till de gamla fastighetsbeteckningarna som förr tydligen var adresserna. Men han ringde en kvinna som han kallade fru Persson. Han berättade att en dam, (jag) sökte sina anfäder. Han frågade henne om hon visste vart Eks bodde. Han fick veta att huset var rivet. Han ställde några motfrågor för att vara säker på att han uppfattat rätt. Så berättade han för mig och för att förtydliga ritade han med fingret i snön hur jag skulle åka för att hitta tomten. "– Kör mot Nora, när du kommer till Lämåsvägen på vänster sida kör du in där. Direkt till höger ligger den gamla vägen, där ligger tomten där Eks bodde. Det finns en elstolpe som kännetecken där en lastbil tar sin ström från." Det var inte alls svårt att hitta. Men visst hade det varit roligt om huset hade stått kvar.

Väl tillbaka i Nora var det dags att äta lite lagad mat. En grekisk restaurang, Rhodos, serverade utsökt mat men som jag inte orkade äta allt så jag bad att få med mig en "doggy-bag".

På väg från restaurangen gick jag in i en affär, Leon Sandberg Bosättningsaffär. Där fann jag bland annat keramik från Ringshyttan och kom att prata med expediten om min resa. Hon frågade om jag träffat Åke. Det hade jag ju inte. Hon berättade att han arbetade i grannbutiken och sa: "– Det Åke inte vet om Nora är inte värt att veta". Jag tackade för mig och gick till grannen. Det var inte en gammal man som jag föreställt mig. Bara några år äldre än jag. Jag förklarade för honom varför jag var där. Jag nämnde John och Matilda Ek och var snabb att replikera "– Då talar vi inte om Nora utan Striberg" Han berättade gärna, trots att affären fortfarande höll öppet. Han bad mig komma in på hans kontor och så visade han mig sina databaser, hans stora intresse för bygden. Han hade bilder, dödsrunor med mera. Jag tackade för mig och önskade vidare Glad Påsk! 

Åke heter Åke Mossberg, det googlade fram med hjälp av min mobil, under kvällen.
 

Den kvällen och natten var jag ensam på hotellet så jag vågade mig inte ut även om jag hade portkoden. Hela Stadshotellet hade jag för mig själv men jag stannade så gärna på mitt rum.

Fredagen den 29 mars:

Den gula huskroppen FotoCentralen och
det gråa huset Bosättningsaffären

Jag åt min frukost allena på hotellet och reste sedan mot Odensbacken för att besöka min vän Hillevi och hennes familj innan jag åkte vidare till Tibro, Alingsås och Sjövik. I Sjövik firade jag resten av Påsken med mycket goda vänner.