Lustigt

Visst är det lite lustigt att jag gick ner ytterligare 2 kg när jag var i USA. Man brukar gå upp i vikt i USA men inte jag inte.

Egen blogg

Jag har skapat en egen blogg för resan till Florida 2011:

http://statsjantan.blogspot.com/

Disig dag(?)

Simbasang 25 m

+21 grader, 7.13 am 

Hade tankt att tillbringa dagen i poolomradet men just nu ser det lite dystert ut. Det far val bli till att lasa mycket idag. Hur som helst sa ar det skont med avkoppling.


+25 grader, 8.44 am
Nu tittar solen fram, sa jag ska ga till poolomradet, sola, lasa och (kanske) simma i 25 m bassangen.

"You're the Sunshine of My Life"

Lite farg kan val aldrig skada

+30 grader, 1.32 pm
Det blev sola, losa korsord och simma (ca 1 km). Solen skiner mellan molnen, en liten regnskur (strilande), varmt i poolen. Ar lite brand pa axlarna sa nu tar jag det bara lugnt. Min svagerska ringde och vi pratade en stund.

+31 grader, 3.33 pm

Satt under tak nar regnskuren kom

Mandag 21/11

+20 grader, 8.14 am och bara lite slojmoln

Ronald jobbar och jag ska roa mig sjalv med att inspektera omradet, poolomradet ar stangt pa mandagar sa det far bli en redig promenad istallet.

+33 grader, 1.25 pm och fortfarande bara lite slojmoln
Ont i fotterna efter en laaang promenad, ca 4 timmar, i fel skor (att man inte lar sig). Tanker osokt pa Nordmans - Vandraren (klicka pa rubriken). Nu ska jag bara vila mig inomhus eller under tak utomhus sa inte det blir for mycket sol.

Solen star rakt over mig men anda under

+34 grader, 3.12 pm och nu har skolbussarna kort hem alla barnen.

+28 grader, 5.20 pm och solen har snart gatt ner vid horisonten. Har gatt och nynnat pa "A Place in the Sun"

+22 grader 9.50 pm och svart som natta. Har varit vid St Augustine Outlet, i kvall, med Ronald. 

Pa vag hem stannade vi bara for att fotografera detta

Sondagen 20/11

Vaknade tidigt, det kommer att bli en harlig dag. Molnfritt och upp mot +27 grader. Efter frukosten akte vi till kyrkan. Nagra personer hade jag traffat kvallen innan. Efter en sen lunch akte vi till Vilano Beach, St Augustine. Det var sen eftermiddag sa det blev inget dopp. Akte vidare till en beach lit mer norrut men som jag i skrivande stund inte minns namnet pa. Det blir fort morkt har.

Jag och min skugga pa Vilano Beach

En annan sorts skata

Tva syskon pa Vilano Beach

En annan beach, norrut

Lite strapatser...

...ska man ju vara med om.

Pa min vag till St Augustine, Jacksonville, Florida hande lite olika malorer. 

For det forsta sa var planet fran Arlanda till Amsterdam forst 40 min forsenat. Vi gick ombord och fick veta att det skulle droja ytterligare 1 timme innan vi skulle fa klartecken att lyfta. Allt detta pga dimma i Amsterdam, flygplatsen var stangd fortillfallet.

For det andra: pga forseningen blev det till att rusa fran ena anden av flygplatsen i Amsterdam till den andra anden for att hinna med planet till Washington DC. Enligt ursprungsplanerna skulle jag stanna vid Amsterdams flygplats fran kl. 9.40 till 12.10. Jag gick forbi affar efter affar, matstalle efter matstalle. Nar jag kom fram var det bara mig de vantade pa och mitt bagage var pa planet fick  jag veta. Vi lyfte i tid, kl.12.10.

For det tredje, nar jag var framme i Washinton DC en halv timme tidgare an planerat taxades vi in till en gate langt bort fran de vanliga. Vid passkontrollen gick allt bra, men vid bagageutlamningen blev det problem igen. Mitt bagage saknades. Jag fick hjalp av den trevliga personalen att boka om flygbiljetten till dagen efter och boka in mig pa ett hotell, Holiday Inn. Det visade sig att mitt bagage var pa vag till den andra flygplatsen i Washington DC, de lyckades dock stoppa den transporten. Nar jag fatt mitt bagage var det dags for tullen. Det gick bra forutom att de slangde min sista banan. Jag checkade in bagaget for morgondagen. Val framme pa hotellet ringde jag till Ronald for att meddela honom om att jag var forsenad. Det jag senare fick veta var att hans mobiltelefon var trasig och inlamnad for lagning. Jag hade for sakerhetens skull aven skickat ett mail med alla upp nya uppgifter. Somnade vid 7 pm.


Nasta morgon gick jag ater till hotellets Internet rum for att kolla om jag fatt nagon respons fran Ronald. Nu visste jag att han visste nar jag skulle komma fram till Jacksonville. Morgonen var lugn. Vaknade forsta gangen vid 3 am, loste lite korsord, tittade lite pa TV och somnade senare om. At min frukost och gick tillbaka till hotellrummet. Jag behovde inte lamna hotellet foran strax efter 10. Planet skulle lyfta 12.40, incheckningen senast 12.15 och jag var bara en kvart darifran. Denna dag gick enligt planerna. Val framme i Jacksonville sag jag en sokande man som jag kande igen genast som min bror. Han sokte och sokte med blicken men sag inte mig forran jag var en meter ifran honom. Ett glatt aterseende blev det for oss bada. Sa var det dags att hamta bagaget. 

Men, fjarde gangen gillt! INGET bagage fanns pa bandet som tillhorde mig. Men Ronald berattade att det finns en plats dit vi kunde ga for att se om bagaget kommit med ett tidigare flyg. SKONT!!! dar fanns mitt bagage. Sa satte vi oss i bilen och akte mot hans hem. Pa vagen stannade vi for att hamta ut hans mobiltelefon. Det kostade honom $35 men han fick ingen hel telefon med sig. Han skulle aterkomma pa mandag for att se om det hunnit fa in den nya telefonen som skulle ersatta den trasiga.
Vadret var lite disigt och regnet hangde i luften men det var varmt.


Vi tog en promenad till poolomradet, gick in och Ronald guidade mig runt innan vi gick hem igen. Senare pa kvallen var vi bjudna till en granne dar vi traffades tillsammans med 10 par. Vi spelade "Family Feud" dar vi var uppdelade pa tva lag. Det var ett fragesportspel. Sa at vi lite knytis "refreschments". 

En fordel med forseningen var att jag fick sova av mig restrottheten redan innan jag kom fram till Jacksonville. 


 

Florida

Nu är det mindre än 10 timmar kvar till jag påbörjar min resa för att hälsa på min bror i St Augustine, Florida, USA. Jag ska stanna där i 2 veckor. Så härligt det ska bli med lite semester så här i november. Fast vi har haft en väldigt vacker höst i år. Annars brukar jag inte tycka om regn och rusk-novembrar. Längtar till 20-25 C, här är det bara några få + grader.

30 år

För 30 år sedan föddes, Susanne, min äldsta dotter. Det är otroligt vad tiden går. Ändå känns det nästan som om det vore igår. Men faktum är att det har hänt så ofantligt mycket under alla dessa år. Både personligt och i familjen men även allmänt, naturligtvis. 

Ibland har jag svårt att förstå vart åren har tagit vägen men när jag tänker tillbaka så förstår jag ju att allt detta behövde sin tid.

Detta är vad jag skrev i Susannes födelsebok, 1981:
"Jag fick åka till BB den 5 november, för att jag hade alldeles för högt blodtryck. Men så fick jag åka hem på permission fredagen den 13 november. På kvällen kände jag hur du skruvade ner ditt huvud, för nu ville du ut. Jag drömde om förlossningen på natten.

Jag vaknade kl.06.20 och då hade "slemproppen" gått. Jag ringde till förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus. Men eftersom jag inte hade så mycket värkar tyckte de att jag skulle ta det lugnt och njuta av permissionen. Men du ville inte vara kvar i min mage längre, du ville ut i livet. När klockan var 06.30 ringde jag till din mormor och bad om råd hur jag skulle göra. Under tiden som jag pratade med mormor försökte pappa sova lite. Värkarna kom allt tätare (6.30, 6.42, 6.48, 6.51, 6.56, 7.02, 7.08, 7.18, 7.22, 7.28, 7.34, 7.38).

Nu började pappa och jag att göra oss i ordning för att åka till BB. Det gjorde ont på mig när värkarna kom, men inte så mycket, jag hade trott att det skulle vara ännu värre. Klockan 08.10 åkte vi hemifrån Husby, på vägen till sjukhuset var nog pappa lite nervös för hela tiden sjöng han "hebba, habba, suttsutt" (det var en sång som var populär omkring den tiden).

Vi var framme vid sjukhuset när klockan var 8.45. Jag fick duscha på sjukhuset. Barnmorskan som hjälpte oss hette Anette Säll. När klockan var 10.30 hade fostervattnet inte gått än, så då tog barnmorskan hål på fosterhinnan, och efter det dröjde det inte länge förrän du var helt och hållet trött på mammas mage. Du ville inte alls vara kvar däri. När du nu började arbeta dig ut gjorde det naturligtvis ännu mer ont på mig. Men allt gick så fort så jag glömde hur ont det gjorde redan när du kom ut. Klockan var då 11.49. Du var en flicka, 49 cm lång och vägde 3160 g. Barnmorskan lade dig på min mage och pappa och jag pussades flera flera gånger, vi var så glada. Jag såg också att pappa hade tårar i ögonen, för han var så glad.

Välkommen till världen önskar din mamma, Hanneli."

"Ditt namn är Maud Susanne Maria. Maud efter din mamma och mormor och Maria efter din farmor."

Sven Bringman

En liten videofilm om ingreppet som gjordes för precis 1 år sedan. Bara att konstatera; så var jag i trygga händer.

Laparoskopisk Gastric Bypass - En film med illustrationer
Denna film är producerad av Öl Sven Bringman Södertälje Kir.klinik med illustrationer av Hanna Bringman grafiker. Filmen vann SIKTs årliga filmpris 2011 den sk SIKT-Baggen vilken utdelades under kirurgveckan i Visby.

HURRA!!!!

Mitt BMI var 39, nu är det 24,6

Besiktning 2011

Jag är nu normalviktig.
Och har tänkt att så förbli…



 

Års kontroll

Idag var det dags för 1 års kontrollen efter min operation. Och jag känner mig pigg och fräsch. Duschar men äter ingen frukost innan jag ger mig iväg till Södertälje, ska ju lämna fasteprov. Parkerar bilen med gångavstånd till sjukhuset. Varför har de tagit bort den stora parkeringen? Betalar avgiften och går till entrén. Anmäler mig i kassan och betalar mina 70 kr. Går en trappa upp och tar en nummerlapp till labbet för lite prover. Får vänta en stund. Proverna måste tas före klockan 10. Och jag är ute i god tid, som oftast. Klockan är bara strax efter 8.30. Eftersom det togs prover igår i min vänstra arm avgörs det att vi tar höger idag.

Jag går till sjukhusets kafeteria för att köpa mig lite frukost. En halv ostfralla och en liten flaska nyponsoppa. Nä, det var inte gott. Tar min medicin i samband med frukosten. Sätter mig i väntrummet vid Kirurgmottagningen och tittar på SVT Forum som handlar om "Hur länge orkar vi jobba?" Det är Arbetsmiljöverket som håller seminarium på Nalen. Visst är det intressanta föreläsare men jag blir ju störd av medpatienter och andra ljud i väntrummet (maskinellt öppnande av dörrar). Bläddrar i en tidning, förstrött. Så kl 10 är det dags för mig att komma in. Sköterskan som jag träffat förut är trevlig. Jag är glad att det blev henne jag fick träffa, den andra verkar så "bitchig". 

Det har hänt mycket sedan sist vi träffades men vi koncentrerar oss på vad som hänt sedan operationen. Viktnedgång och omfångsminskningen. Det är - 41,1 kg totalt och många centimeter har försvunnit också, - 38 cm i midjan,- 21,5 cm i stussen och - 5 cm runt halsen och många fler.

Slutbesiktningen för i år blev: Du är nu normalviktig.

Ambulans

Jag vaknade vid kvart i 2 snåret av kramp i magen. Min första tanke var att nu har jag förätit mig och jag kommer att spricka. Jag har skött mig i nära ett år men NU bara dagen innan 1-årskontrollen händer detta. Krampen ville inte släppa. Jag ringde min son men fick inget svar. Smärtan gjorde att det var svårt att tänka klart. Ringde mina barns far. Jag hade svårt att få fram orden. Han erbjöd sig att ringa ambulans. Strax ringer de från 112 för att kolla upp mig. Varför ringde inte JAG till 112? frågade jag mig själv. Det dröjde inte lång stund innan ambulansen var på plats. Själv hade jag då tagit mig ner till bottenvåningen, låst upp dörren och sedan lagt mig på madrassen i vardagsrummet. Även mina barns far dök upp. Han hjälpte att låsa mitt hus medan jag gick ut till den väntande ambulansen.

I ambulansen togs blodtryck och puls. Frågor ställdes och besvarades. Södertälje- eller Huddinge sjukhus? Spelar ingen roll, bara jag får hjälp sa jag. Smärtan var obeskrivlig. En ihållande smärta utan andningspauser som när man föder barn tex. Jag trodde min sista stund var kommen och bad en stilla bön. På väg till sjukhuset börjar smärtan att avta. "Tack, du gode Gud för det!"

När ambulansmännen överlämnar mig till sjukhuspersonalen ger de rapport om min status.  "... och förövrigt är värdena (blodtryck och puls) som hos en tonåring" hör jag den ena mannen säga. En sköterska tar hand om mig och tar nödvändiga blodprover. Lämnar en liten mugg för urinprov som jag fyller och lämnar in lite senare. Smärtan avtar mer och mer under tiden som förflyter. Läkaren dyker upp och presenterar sig som "... Fredrik, jag jobbar som läkare här". Tanken slår mig; Undrar om han är utbildad också? Själv har jag jobbat som lärare utan att vara utbildad. Han gör en kort undersökning med att klämma på magen och fråga om det gör ont men det gör det inte, inte just då, i alla fall. Det verkar vara lugnt på akuten denna natt. Men det dröjer inte länge förrän fler patienter kommer, bland annat en med gallbesvär.

Läkaren Fredrik har bedömt att jag ska stanna på akuten för observation. Han tror att det kan vara tarmvred eller något som där tarmen kryper in i sig själv (invagnation). Jag till och med slumrar till innan han kommer till mig en sista gång och vi kommer överens om att jag kan åka hem. Men han tycker ändå att jag kan stanna ett tag till för att försäkra sig om att smärtan inte kommer tillbaka. Jag väntar ett tag. Dagpersonalen tar över och jag är redo att ge mig av hem. Men hur? Ska jag ta P-tåget, bussen eller Taxi. Det blev det sistnämnde för då slapp jag den där 10 minuters promenaden från Tumba och hem. Väl hemma. Meddelar jag barnens far att jag är hemma igen och tackar för att han ställde upp. Jag har ett missat samtal från min son ser jag så jag ringer honom men han sover troligtvis. jag ringer till jobbet och meddelar att jag kommer in några timmar måste bara fixa några saker som jag sparat till just denna dag, min kollega är sjuk så jag MÅSTE, känner jag. Och så blev det några timmars jobb den dagen.

Väl hemma igen tar jag det bara lugnt, tittar på TV, somnar, vaknar, äter soppa, tittar på TV, somnar osv. tills det är dags att krypa ner i sängen och sova. Måste komma ihåg att jag ska vara fastande när jag ska till sjukhuset imorgon.

Evakuering

Vilken dag! Åkte till Stockholm för kompetensutveckling på biografen Saga. Valde mellan P-tåget 8.07 och 8.18. Det blev 8.07 som var några minuter försenat pga signalfel. På Årstabron kollapsade tåget ca 8.28. Efter ca en timme blev vi evakuerade. Jag fick klättra ur tåget, gå ut med spåret och sedan klättra upp för en stege. Jag tog i lite för hårt och ramlade upp på gångvägen. Min väska gick sönder, när jag ramlade fastnade jag i stegens överkant. Jag gick mot Årstaberg för att få veta att vi skulle vänta på ett nytt tåg men man visste inte när det skulle komma. Gick över till andra sidan Årstabron och påbörjade min vandring mot Stokholm Södra. När jag kom fram till Ringvägen valde jag att ta T-banan i stället och gick mot Zinkensdamm. Den T-banelinjen går inte till Hötorget dit jag skulle så jag fick gå från T-centralen till Kungsgatan. Kom fram lagom till fika kl. 10.30.  

De föreläsningar jag hann lyssnade på var fantastiskt bra. Hjärnforskaren Martin Ingvar http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Ingvar och Igor Ardoris  http://www.sjalforsvar.se/. De föreläsningar jag missade var enligt mina kollergor ingen större förlust.

På vägen hem fick vi veta att det var signalfel när vi åkte från Stockholms Central men det var så skönt att komma hem även om tåget blev 15 min försenat.

poeter.se

http://www.poeter.se/poetHome.php?writerId=37165

Nya kläder

Min dotter, Madeleine, och jag hade kommit överens om att åka till Skärholmen och shoppa, igår fredag. Madeleine hade gjort upp en shoppingrunda och jag hade laddat betalkortet. Det blev några butiker; MQ (1 klänning), Scorett (läderstövlar), Vero Moda (köpte inget), Indiska (2 klänningar, 1 schal), Twilfit (3 strumpbyxor, 3 leggings), Esprit (köpte inget) och H&M (hårfärg). 

Tack kära dotter för dina smakråd och tips. Jag känner mig riktigt nöjd med mina inköp. Tänk att jag gått från storlek 54-56 till 40-42. Måste säga att jag är riktigt nöjd. Nu ska jag ladda lite till så jag kan shoppa när jag åker till Florida, för att hälsa på min bror, i november. Fick bekräftat av Zofia (Ronalds svärdotter) att besöka outlet-gallerian i St Augustine är värt sitt besök.

Vecka 49

Nu är jag inne i vecka 49 efter operationen och jag har stått stilla i viktnedgång sedan augusti, alltså drygt 2 månader. Folk som jag träffar tror att jag går ner i vikt fortfarande men det måste vara så att det omfördelar sig just nu. Jag har fått en kallelse till 1-årskontrollen, den 4 november. Det ska bli intressant se proverna och se mina resultat i cm och inte bara i kilogram.

 

 

BMI

BMI 10-18.5 = UNDERVIKT

BMI 18.5-25 = NORMALVIKT

BMI 25-30 = ÖVERVIKT

BMI 30-40 = FETMA

BMI 40-70 = SVÅR FETMA

längden gånger längden, delat med vikten = BMI

Som alltid då man räknar ut personliga värden utifrån
matematiska formler ska man ta det hela med en nypa salt.
Se alla svar som indikation och inte som någon absolut sanning.
Glöm inte bort det sunda förnuftet!

Vecka 46

10,5 månader har gått sedan operationen och jag har nu stått stilla i min viktmedgång under de senaste 4-6 veckorna. Den jobbiga perioden är över sedan flera veckor och det är så skönt. Ju längre tiden går så inser jag hur lyckligt lottad jag är som mår så bra som jag gör. Många andra har många problem som jag inte har eller har haft. 

Det är härligt att veta att livet går vidare oavsett vad som händer och sker i våra liv. Även fast det ibland kan upplevas som om det inte skulle vara fallet. Det har nu gått drygt 3 år sedan jag blev varse det värsta sveket i mitt liv. Och man kan resa sig från en sådan upplevelse också. Det tar tid men det går. Därmed inte sagt att jag är redo för något nytt förhållande. Jag bygger mina "murar" på mitt eget sätt kan man säga. Men i framtiden är det nog dags att rasera murarna eller åtminstonde någon eller några av dem.

Tiden går

Tiden går och läker alla sår. Ibland är det jobbigt att förändra sitt liv. Just nu är jag inne i en period där jag har svårt att äta. Jag mår illa av att äta men vet att jag ändå måste göra det. Och då även på mina bestämda tider. Jag har min "Skalman klocka" som larmar när det är dags att äta något. Lättast har varit att gå över till flytande föda.

Vecka 40

- 40 kg

Nu har det gått 9 månader sedan operationen och jag har gått ner 80% av min övervikt. Det sades att man skulle gå ner ca 70% av sin övervikt på ca 1-1,5 år. Så jag är mycket nöjd med mina framsteg.

Vecka 39

-39 kg

Vecka 39 efter operationen. Det går liksom på räls kan man säga.

Dikt – Livet går inte i repris

Livet går inte i repris

Njut av allt som kan ge dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Det är svårt att förstå hur man kan trivas
om man vill att ont med ont ska fördrivas
Njut av allt som ger dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Livet är för kort och kommer inte åter
så kan du hjälpa, trösta den som gråter
Njut av allt som ger dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Ta vara på livet, njut av varje minut
du vet aldrig när just ditt liv tar slut
Njut av allt som ger dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Alla får sin beskärda del, var inte vrång
Glöm det inte, du lever bara en gång
Njut av allt som ger dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Lös problem så kan du bättre leva aktiv
Varje dag är början på resten av ditt liv
Njut av allt som ger dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Njut av allt som ger dig en härlig spis
Lev livet nu, för se livet går inte i repris

Dikt – De stulna åren

De stulna åren

I tre år höll du mig fången
jag glömmer aldrig den gången
Jag gav dig all min kärlek
du svarade med livets svek

Lögner och hårda ord
slagen som föll i vår jord
Psykisk tortyr var din makt
jag minns allt som du sagt

Du älskade mig, det sa du
och jag förstår ju allt nu
Du hade inte den förmågan
det var den manliga tågan

Jag undrar ibland om du förstår
vad du egentligen gjorde dessa år
Aldrig igen ska detta få ske
det ska jag minsann se te’

Dikt – Min barndom

Min barndom

När jag blundar så ser jag vad som hände
när jag tänker så vet jag vad jag kände

Kroppen minns det jag helst av allt vill glömma
jag trodde inte det var sant, kunde bara drömma

Att bli utnyttjad och besviken av sina nära
är lika hemskt som att bli det av sin kära

Att förtränga det onda blir ett vapen så perfekt
men det finns där kvar och jag känner mig defekt

Mina barn blev även offer när de fick se sin mamma
som kämpade med sviterna från barndomens amma

Jag är som en ekorre där jag springer i mitt hjul
bara det att jag fortfarande funderar känns inte kul

Trodde att jag blivit helad när jag gick på rosenmassage
men såren de sitter så djupa som den svåraste passage

Nu mår jag bra igen det är tiden som läker alla sår
och livet är värt att leva, varje dag är som en ny vår

Åren de går och livet har så otroligt mycket att erbjuda
tar bara för mig av allt och det som får livet att sjuda

Dikt – Liten flicka

Liten flicka

En liten flicka så blyg och rar
mycket älskad av sin mor och far

Hon leker i sin egna lilla värld
där hennes fantasi har sin flärd

Tösen gömmer på en hemlighet
en sån där som ingen annan vet

Ondskan som finns i hennes värld
hon tror att det är vad hon är värd

Aldrig kunde man väl säkert veta
att hon skulle gömma allt detta heta

Hon tror att det är så det ska vara
att andra kan göra vad de vill, bara

Ingen vet om hennes hemska hemlighet
den lyckas hon förtränga tills, INGEN vet

Hon lever mycket lycklig i sin egen sfär
hon växer upp och blir på allvar kär

Så en vacker dag då spricker bubblan
allt hände då hon forskade med klubban

Nu lever hon nog bara ett vanligt liv
hon lever dag för dag med stora kliv

Ulrika Rosdahl, min systerdotter

Klicka på titeln så länkas du till YouTube:

1. Stjärnorna
   
2. Det bästa
   
3. Du är
   
4. Aftonbön
   
5. I Rörelse

Favoritbilder från Dalarna

Gärdesgård i Dalecarlia

Malung sätter sina spår

Prinsen i Gesunda

Växtlighet vid Falu koppargruva

Vädret växlar i Rättvik

Vecka 38

-38 kg
Jag är glad att det inte är lika varmt på denna semester som det var förra året. Vet inte hur jag skulle klara värmen. Måste tänka extra noga på att få i mig vätska. 

För 8,5 mån sedan gjorde jag en titthålsoperation likt den i länken nedan.

Klicka på länken om du vill se hur det gick till:
Laparoscopic Gastric Bypass Surgery

 

Dalarna

Veckan som gått har jag tillbringat med några vänner i Dalarna. Vi bodde i en liten stuga (25 kvm) i Gesunda, sydväst om Mora. 

Vi har besökt: 

Lördag 16/7: Gesunda, Dalhalla

Söndag 17/7: Borlänge

Måndag 18/7: Mora, Nusnäs

Tisdag 19/7: Malung

Onsdag 20/7: Leksand, Rättvik

Torsdag 21/7: Rättvik, Vikarbyn, Nittsjö

Fredag 22/7: Orsa

Lördag 23/7: Falun

Söndag 24/7: Norrköping och Söderköping

Tack, tjejer, för en härlig semestervecka med härliga upplevelser!

½-dag med barnbarnen

Vecka 36

-37 kg
Jaha, jag har gått ner 37 kg nu då jag går in i 36:e veckan efter operationen. Det har gått över förväntan. Jag har hört att några i min omgivning som också har gjort samma typ av operation inte är lika nöjda som jag. Jag lider med dem, verkligen. 

Detta är det bästa jag har gjort sedan jag passerade 50 års strecket. Varför? Därför att detta kommer att bli bestående. Det är så roligt att gå i affärer, att titta på kläder i normala storlekar vilket ger ett större utbud. Jag har minskat från storlek 54-56 till 40-42. Senast jag hade den storleken är närmare 30 år sedan. Om jag stannar här är jag nöjd men går jag ner till 38-40 är jag ännu mer nöjd. Det är den storleken som jag hade innan jag började gå upp i vikt.

Skanner

Ikväll har jag skannat 25 brev som min mamma skrev till min pappa från 13 april till 17 december 1947, nu saknas bara pappas brev så är brevväxlingen komplett. Detta har gjort att när jag skulle spara ner det på mitt USB-minne hittade jag lite intressanta saker som jag sparat sedan tidigare. Det är lätt att fastna i gamla anteckningar... drömmer sig tillbaka till då det begav sig.

 

Uppdaterad

Har uppdaterat lite och insett att mitt liv inte kan fastna vid åren 1985-2011. Jag hade ju ett liv innan dess och har faktiskt ett liv nu efteråt också. Så från och med nu blir det ett mix i tankar, minnen och känslor. Det är väl det här som kallas att man går vidare och inte står och stampar på samma fläck. Det är skönt med utveckling.

Semester

Årets sommarsemester började med att tvätta/skura rent trädgårdsmöbler som jag ärvt från en avflyttande granne. Både möbler och altan är nu inoljade som sig bör, bättre sent än aldrig.

Helsingborg/Hälsingör färjorna går i skytteltrafik (2007)

Kollade mitt bildarkiv och fann denna
fantastiska bild från juli 2007

Även denna lilla videosnutt är inspelad i juli 2007.
M/S Cinderella på väg "att angöra en brygga"
Lite suddigt blev det allt...

Lida pin

"Ska man bli fin, får man lida pin", så sa min mamma när jag var liten och det är nog sant, ibland i alla fall. Och så kan det stå en dyrt, i vissa lägen. Jag har idag varit hos tandläkaren för en undersökning. Det visade sig att jag hade en fraktur på en tand. Inget var inbokat så då blev det reparerat. Tid till tandhygienisten beställdes och jag fick en samma eftermiddag. Just nu är jag lite mör men snart kan jag njuta.

Vecka 35

-36,5 kg.

Dansar med min far på
Michael och Cissis bröllop,
december 2005

Minns att jag på den tiden hade jag gått ner 20 kg men de gick jag snart upp pga olika omständigheter. Det är så skönt att inga omständigheter i framtiden ska ha samma inverkan på mig. Många har undrat om jag är nöjd med min viktnedgång och jag kan ärligt svara att "JA, det är jag! Och det är det bästa som jag gjort sedan jag fyllde 50 år". Vem kunde ana att jag som idag skulle känna igen mig själv mer och mer för var dag som går? Visst ser jag att jag har åldrats men det har jag inga problem med. Livet har gett mig många erfarenheter båda goda och mindre goda. Och detta är en av de goda erfarenheterna. Men inte alltid mår jag 100% bra och det beror oftast på att jag slarvat med mängden mat eller hur snabbt jag ätit. Lätt att eliminera kan man ju säga.

Ny kunskap

Nu har jag lärt mig något nytt; Hur man överför egna inspelade filmer till bloggen, dessa är från förra sommaren när jag var i Wilhelm Petersson Berger's Sommarhagen på Frösön i Östersund

Örebro

Vi som gjorde resan till Örebro den 2 juli 2011 var
Stående: Linda, Gerald, John och så jag bakom kameran
Sittandes/liggande: Sylvia, Nancy, Pappa och Birgitta

Malva som växte i trädgården på
Restalundsvägen 33 i Örebro

Äpplen växte i trädgården på
Restalundsvägen 33 i Örebro

Den vita ölandstoken växte vid huset på
Boskärsgatan 17 i Örebro

Vecka 34

-36 kg



Danmark 2010

Midsommar

Nu är det midsommar! Otroligt vad det första halvåret i år har gått fort men än så länge har vi sommaren framför oss.

Dagarna med barnbarnen har varit underbara och fulla med liv.

Vi byggde en koja under köksbordet
där vi fikade och även åt vår lunch

Vecka 33

Den här veckan är det barnbarnen som gäller, glömmer så lätt mitt eget då! :)

Vecka 32

-35 kg, jag är mer än nöjd, för tillfället. Det är så roligt att gå och titta i vanliga klädesaffärer igen, man vill nästan köpa allt, man får besinna sig.

Vecka 31

Vikten har börjat stabiliserat sig nu, mer och mer. För en tid sedan stod det helt stilla under en månads tid. Nu har det börjat gå nedåt igen men ändå inte 1kg/vecka som tidigare. Men jag är nöjd ändå.

Det har varit så skönt med många dagars "gratis" ledighet. Nu är det slutspurten innan första semesterveckan (v.25). Mycket är det på jobbet som ska hinnas med denna vecka och nästa. Ändå är det skönt att ha ett arbete, det är inte alla förunnat. 
Torsdagen samlades vi några vid Ängsjö friluftsgård i Järfälla där vi spelade kubb, brännboll, grillade och sen paddlade några kanot och tre tjejer tog sig ett frivilligt dopp. På kvällen var det middag med dans.
Sveriges Nationaldag firade jag med vänner på Skansen. Gick totalt runt 22 793 steg och fick skavsår och blåsor till följd därav.

Vecka 30

Fisksoppa, Åstols rökeri

-34 kg och jag är mer än nöjd. Nu börjar den 30:e veckan efter operationen samma som årets vecka 22. Senaste weekend har jag tillbringat på västkusten på Tjörn. Bodde på Bergabo, utflykt till Åstol och även Nordiska Akvarellmuseet.

I väntan på tre-rätters-middag

Vecka 29

-33 kg. Viktnedgången har stått stilla ett tag men har nu kommit igång igen. Kan ju beror på att jag varit ute och dansat 3 kvällar förra veckan.

Förändringen

Det har nu gått drygt 6 månader sedan operationen
och visst kan man se en förändring

Så här såg jag ut för knappt 2 år sedan
och fram till senaste november.

Mormor x 3

I kväll har jag blivit mormor till den tredje bocken Bruse. Äldsta dottern med familj har välsignats med ytterligare en liten son. Så nu kan storebror E leva sig in i "Sagan om de tre bockarna Bruse" i verkligheten. Och lillebror L blev även han en storebror. Hurra, hurra, hurra, hurra för hela familjen idag!!!!

Vecka 28 Stiltje

Nu står det liksom stilla i viktnedgången. Danspremiär på Hågelby, det blev så roligt så jag tror jag fortsätter... Och bra motion är det också...

Författarträff

I kväll har jag varit på biblioteket vid Medborgarplatsen på en träff med två författare, Inger Henricson som skrivit boken "Stannfåglarna" och Nina Lundeberg som skrivit boken "under ganska romantiska omständigheter". Författarinnorna berättade om hur de arbetat fram sina böcker. Jag har läst boken "Stannfåglarna" tidigare och blev mycket berörd av den boken, så jag kontaktade Inger för att tacka henne. Det har resulterat i att  vi haft en liten mailväxling. I slutet av kvällen fick publiken ställa frågor och kommentera, jag berättade om hur en episod i boken berörde mig mycket då jag själv upplevt närheten till händelsen. Inger frågade då vad jag hette och hon blev fantastiskt glad över att jag kom dit. Det var så trevligt att få träffa henne i verkligheten.

Vecka 27

Nu står det stilla (med vikten) men det är inte så konstigt, har de sagts. Springskorna har köpts in, nu väntar jag bara på att förkylningen ska försvinna helt innan det ska sättas igång med joggingturerna. Vädret är fantastiskt. Våren är en härlig tid.

½ årskontroll

Känner mig faktiskt riktigt glad idag. Idag var det dags för ½ årskontroll. Vikt -32 kg, -30 cm i midjan. Nu är det bara att fortsätta tills nästa kontroll, 1 årskontrollen (i november).

Deklarationsdax

Nya tider... Moderna tider... Det känns lite konstigt att inte åka iväg till "Skatteskrapan" runt midnatt som man gjorde förr. Nu gör jag ju deklarationen via nätet så den gamla traditionen är bruten.

Vecka 25

Tack, Katarina, för att du hjälpte mig att hitta bra träningskläder! Bara en liten detalj kvar, springskorna. Men eftersom jag just nu har en förkylning i kroppen så är det ingen brådska med skorna. I maj månad sätter det igång (om förkylningen är borta förstås), men jag skrev ju inte när, i början eller i slutet av månaden(?).

Eftersom jag lyckats gå ner 60% av min övervikt så är nästa mål att börja jogga/springa. Varför jag valde 60% är för att jag inte vill ha några ledskador. Och så ska jag börja lite försiktigt med att jogga och sedan gå över till att springa. Ett mål i framtiden är att vara med i något större lopp. Inte för att vinna loppet men för att vinna över mig själv.

Jag har gått från ett BMI på 38-39 till 29 på ca 5,5 mån och jag lyckades innan jag fyllde 55 år. HURRA, vad JAG är BRA!

Ett stort TACK till ALLA som har stött mig i min kamp (så här långt), för uppmuntrande ord, era kramar och visat intresse.

Vecka 24

-30 kg.

Yes, nu har jag nått mitt nästa delmål. Nu är det bara 15-20 kg kvar till MÅLET.

Semester

Årets första semester började bra. Byte till sommardäck gick till slut riktigt galant. Lyckades efter många om och men att få till det trots att jag försökte skruva bultarna åt fel håll ett tag. Firade min dotters 28 årsdag, träffade barn och barnbarn. Besökte goda vänner, kom så lägligt att jag fick bilen tvättad. Vilket flyt!

Idag har vi, jag och några av mina syskon, planerat inför pappas och hans frus 85-års- respektive 70-årsdag. Efter det var jag och yngsta brorsan med familj på Pizza Hut, dålig service, mätt, fick ta hem "doggy bag".

Vecka 23

Nu känns det som om vikten börjar stabilisera sig. Inte är det -1 kg i veckan längre men det kanske bara är en tillfällighet. Min personliga åsikt är att det inte gör något då det gått över förväntan hittills.

Proppmätt

En pannkaka och så är man proppmätt. Någon frågade mig om jag, när jag nått normalvikt, skulle vilja få operationen ogjord. Svaret på den frågan är med all säkerhet: –Nej! Jag är alldeles för förtjust i mat så jag klassas nog som matmissbrukare. Så denna operation har blivit min räddning kan man säga.

Vecka 22

-29 kg

Det har nu gått ca 5 månader sedan operationen. Jag mår fantastiskt bra. Jag hör människor runt omkring mig som är sjuka tittsomtätt. Jag har välsignats med en mycket bra hälsa.

Igår fick jag kallelsen till återbesöket (6 mån), den 2 maj kl 14.15 ska jag tillbaka till sjukhuset på kontroll.

April, april...

Har du blivit lurad idag? Inte jag, vad jag vet. Ett tag var jag inne på att försöka lura mig själv men insåg att det nog inte är så lyckat ;). Jag var inne på att inbilla mig att jag är godissugen men så insåg jag att jag riskerar att bli ju sjuk av att äta godis så jag får hitta en annan lösning.

Tur att jag har glass (sorbet) kvar i frysen. Gillar fläder och även hallon, mmmmm, gott!

Igenkännande

Jag känner mer och mer igen mig själv. Och alla dessa komplimanger som jag får. Om jag ändå hade gjort en större bedrift. Jag har ju bara lyssnat på kroppens signaler efter operationen. I veckan kunde komplimangerna lyda som följer: "–Vad söt du är!" "–Nu har det hänt något!" Det är bara att tacka och ta emot. Jag är inte högmodig men otroligt tacksam att jag fått möjligheten till denna hjälp.

Vecka 21

-28 kg

Jag känner mig så trött. Kan det vara vår-trötthet eller möjligen en infektion i kroppen som inte vill kläckas? Min pappa har varit sjuk en tid och kanske jag har blivit smittad av honom. Hoppas inte.

Just idag är jag stark

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

nanana....

Vecka 20

Nu har jag installerat mig hemma igen efter nästan 2 veckor i Södertälje. Har stått stilla nu, denna vecka, i viktnedgång.

Några funderingar

Det har nu gått knapp 5 månader och jag har bara haft några bakslag, då det känts jobbigt. I stora drag är jag jättenöjd med livet just nu. Kanske beror det på att jag börjar känna igen mig själv. Min egen bild av mig själv blir mer och mer verklighet, IGEN, efter så många år.

Vecka 19

-27 kg. Måste nog skaffa mig en våg som visar mer precis.

Denna vecka har jag inte varit hemma så jag har inte kunnat väga mig som jag brukar göra på tisdagar. Men lite av mina funderingar har gått så här när folk omkring mig har frågat hur jag mår. "–Jag mår alldeles utmärkt!" Ibland kommer frågan om psyket hinner med i viktnedgången. En del kommentarer kan lyda så här. "–Man känner snart inte igen dig!" eller "–Nu ska du väl inte minska mera i vikt!" eller "–Vad liten du har blivit!"

Jag känner så här, att jag börjar känna igen mig själv mer och mer, snart är jag gamla vanliga jag. Det är nog så att jag egentligen inte riktigt har förlikat mig med min övervikt. När jag ser på mig själv innifrån så är jag den som jag alltid har varit. Men när jag ser mig i spegeln har jag inte riktigt känt igen mig. NU! Så börjar jag känna igen min egen spegelbild även om jag har åldrats sedan jag senast var i denna viktklass. Jag satt och försökte räkna ut hur längesedan det var och kom fram till att det torde ha varit någongång efter 3:e barnet, runt 1985. Jag har fött ytterligare 2 barn sedan dess plus att jag har varit mer stillasittande och mer beroende av bilen etc.

Idag är det faktiskt så att det är JAG som går om andra som är ute på promenad och inte tvärtom. Jag känner att orken blir bättre och bättre. Självkänslan blir bättre och därmed också självförtroendet.

Magknip

Ikväll har jag magknip. Det var väldigt längesedan jag hade det, känns lite obehagligt och jag hoppas verkligen inte att det utvecklas till något värre.

Knipet släppte, det var väl inget att oroa sig över egentligen ;).

Vecka 18

-26 kg

Ett annat mål är att prova kläderna i garderoben och rensa bort det som inte passar längre. Men några ska sparas inför fotograferingen när det slutgilltiga målet har uppnåtts.

Vecka 17

Så har jag kommit till ännu en nivå som jag känner mig nöjd med, -25 kg. Men inte tillräckligt så det fortsätter nedåt. "Ätstörningen" har blivit normal igen, tack och lov.

Vecka 16

Nu börjar den 16:e veckan efter operationen och jag har minskat, totalt, 24 kg. Om det fortsätter så här så kommer jag ju att vara underviktig när det gått ett år. Men det sägs ju att kroppen själv ska känna när det är dags att stanna av i viktminskningen. Och det får man väl lita på. Trodde ett tag att det stannat upp men det visade sig bara att jag glömt att kalibrera vågen. Tänkte inte på det!

Matlusten är det fel på. Men jag tar det lugnt för orken gör att jag inte kan göra annat. Jag har tagit några dagar ledigt från arbetet. Koncentrerar mig på mina mattider och sover, läser och tittar på film däremellan. Nu är det strax dags för mat igen. USCH! Jag vill inget ha men inser att jag MÅSTE annars kan jag bli riktigt sjuk. Det är bättre (intalar jag mig) att tvinga sig att äta än att tvinga sig att låta bli. Jag är övertygad om att detta vänder annars måste jag söka vård för det.

Ingen matlust

Jag har den senaste tiden drabbats av; Ingen matlust! Jag äter på mina bestämda tider men vid några tillfällen är det som om jag mår illa av en munsbit till. Är det egentligen så konstigt? Jag vet inte om det tillhör det normala. Det har nu gått drygt tre månader sedan operationen och jag tycker att allt har gått smärtfritt bortsett från de få gånger jag känt av s.k. dumping.

Har denna olust för maten att göra med operationen eller har den att göra med den underliggande stressen på jobbet? Jag får studera och begrunda för min egen skull. Jag inser ju att mat måste jag äta. Annars får jag gå tillbaka till flytande föda och liksom börja om från början.

Jag har läst ut boken "Stannfåglarna" av Inger Henricsson, rekommenderas å det varmaste om du tycker om bygdehistoria, och sett på "Barnen från Frostmofjället" på DVD och så har jag sovit en hel del. Att sova så djupt att det känns som att gå in i en dvala är både skönt och läskigt på samma gång. Och så äter jag naturligtvis och dricker. Det fungerar bra med puréer. Det är liksom lite lättare då.

Vecka 15

-23.

Jag hade ju glömt att kalibrera vågen.

Fundering

Matmissbruk

Från Wikipedia

Matmissbruk eller tvångsmässigt ätande karaktäriseras av ett tvångsmässigt/besatt förhållande till mat. En person som missbrukar mat börjar frekvent att äta mat okontrollerat, vilket ibland kan ta formen av hetsätning, och under dessa perioder kan de uppleva sig som utom kontroll och desperata. Det är vanligt att man fortsätter att äta långt efter att man blivit mätt. Detta följs av känslor av skuld och ånger. Matmissbrukare, eller tvångsmässiga överätare, karaktäriseras av att de äter när de inte är hungriga. De skiljer sig vanligen från bulimiker genom att de inte kompenserar sitt ätbeteende genom att kräkas. Beteendet leder oftast till viktökning.

Tecken på matmissbruk

• Hetsätning, eller att man äter okontrollerat även när man inte är hungrig
• Äta mycket snabbare än normalt
• Äta ensam på grund av skam och förlägenhet
• Känslor av skuld på grund av överätande
• Upptagenhet av kroppsvikt
• Depression eller humörsvängningar
• Medvetenhet om att ätbeteendet är onormalt
• Tidigare viktsvängningar
• Undandragande från aktiviteter på grund av förlägenhet över vikten
• Många misslyckade dieter bakom sig
• Äta lite offentligt, men ändå ha en hög kroppsvikt

Tillfrisknande

Går ofta under namnet Ätstörning UNS inom sjukvården - Ätstörning utan närmare specifikation. En del fall räknas också in inom hetsätning och bulimi. Särskilda fetmaavdelningar behandlar också många från denna kategori. Matmissbruk är behandlingsbart med rådgivning och terapi

Det finns flera tolvstegsprogram som vänder sig till matmissbrukare/tvångsmässiga ätare. De som är etablerade i Sverige är Anonyma överätare och Anonyma Matmissbrukare. De använder sig i princip av samma program som Anonyma Alkoholister, men applicerat på denna kategori.