Dikt – Min barndom

Min barndom

När jag blundar så ser jag vad som hände
när jag tänker så vet jag vad jag kände

Kroppen minns det jag helst av allt vill glömma
jag trodde inte det var sant, kunde bara drömma

Att bli utnyttjad och besviken av sina nära
är lika hemskt som att bli det av sin kära

Att förtränga det onda blir ett vapen så perfekt
men det finns där kvar och jag känner mig defekt

Mina barn blev även offer när de fick se sin mamma
som kämpade med sviterna från barndomens amma

Jag är som en ekorre där jag springer i mitt hjul
bara det att jag fortfarande funderar känns inte kul

Trodde att jag blivit helad när jag gick på rosenmassage
men såren de sitter så djupa som den svåraste passage

Nu mår jag bra igen det är tiden som läker alla sår
och livet är värt att leva, varje dag är som en ny vår

Åren de går och livet har så otroligt mycket att erbjuda
tar bara för mig av allt och det som får livet att sjuda