Jag känner mer och mer igen mig själv. Och alla dessa komplimanger som jag får. Om jag ändå hade gjort en större bedrift. Jag har ju bara lyssnat på kroppens signaler efter operationen. I veckan kunde komplimangerna lyda som följer: "–Vad söt du är!" "–Nu har det hänt något!" Det är bara att tacka och ta emot. Jag är inte högmodig men otroligt tacksam att jag fått möjligheten till denna hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar