Jag har den senaste tiden drabbats av; Ingen matlust! Jag äter på mina bestämda tider men vid några tillfällen är det som om jag mår illa av en munsbit till. Är det egentligen så konstigt? Jag vet inte om det tillhör det normala. Det har nu gått drygt tre månader sedan operationen och jag tycker att allt har gått smärtfritt bortsett från de få gånger jag känt av s.k. dumping.
Har denna olust för maten att göra med operationen eller har den att göra med den underliggande stressen på jobbet? Jag får studera och begrunda för min egen skull. Jag inser ju att mat måste jag äta. Annars får jag gå tillbaka till flytande föda och liksom börja om från början.
Jag har läst ut boken "Stannfåglarna" av Inger Henricsson, rekommenderas å det varmaste om du tycker om bygdehistoria, och sett på "Barnen från Frostmofjället" på DVD och så har jag sovit en hel del. Att sova så djupt att det känns som att gå in i en dvala är både skönt och läskigt på samma gång. Och så äter jag naturligtvis och dricker. Det fungerar bra med puréer. Det är liksom lite lättare då.
Har denna olust för maten att göra med operationen eller har den att göra med den underliggande stressen på jobbet? Jag får studera och begrunda för min egen skull. Jag inser ju att mat måste jag äta. Annars får jag gå tillbaka till flytande föda och liksom börja om från början.
Jag har läst ut boken "Stannfåglarna" av Inger Henricsson, rekommenderas å det varmaste om du tycker om bygdehistoria, och sett på "Barnen från Frostmofjället" på DVD och så har jag sovit en hel del. Att sova så djupt att det känns som att gå in i en dvala är både skönt och läskigt på samma gång. Och så äter jag naturligtvis och dricker. Det fungerar bra med puréer. Det är liksom lite lättare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar