 |
| maj 1981 |
Jag gifte mig och flyttade ut på landet. Mina barns far är lantbrukare och livet på landet blev en ganska stor omställning för mig. Jag försökte anpassa mig på bästa sätt och blev mer och mer beroende av bilen. Jag rörde mig mindre och mindre för egen del förrutom att jag jagade efter mina barn och sprang upp och ner för trapporna samt att jag hjälpte till i jordbruket vid behov så orkade jag inte motionera mera. Mellan åren 1982 och 1985 undervisade jag barn i 6-7 årsåldern i danslekar och grunderna i vals, polka och schottis en kväll i veckan i hembygdsföreningens regi, i Grödinge där jag då bodde. Jag satt ofta i soffan de andra kvällarna och stickade något till barnen eller så sydde jag kläder till dem.
När jag blev gravid med Susanne, 1981, ökade jag i vikt med 30 kg bland annat till följd av att jag fick havndeskapsförgiftning. Inom loppet av några år födde jag ytterligare 2 barn, Johanna, 1983 och Madeleine, 1984. Tre år senare föddes Henrik, 1987 och ytterligare tre och ett halvt år senare föddes Katarina, 1991.
 |
| Säckhoppning (-löpning) 2009 |
Det var i början av 1990-talet som jag minndes min barndoms övergrepp och då gav jag mig inte tiden till att se om mina träningsbehov. All min tid och min energi gick till familjen och till att bearbeta händelserna. Jag fick en ganska djup depression till följd av detta och som det tog tid att komma ur. Första tiden behövde jag medicinera för att alls må bra senare räckte det med KBT, Kognitiv Beteende Terapi. Kulmen i min depression var runt mars 1998 sedan vände det sakta för att åter vända i samband med att min mamma, tillika väninna, dog 1999 och när allt började gå åt rätt håll kändes det som om en matta drogs undan mina fötter när min man begärde skilsmässa 2001. Men jag lyckades ta mig ur den deression utan mediciner. Efter fyra år träffade jag en man som jag hade ett förhållande med under tre år. Den mannen visade det sig vara det värsta lögnare och bedragare som jag har träffat. Han levde ett dubbelliv. På försommaren 2008 började jag ta kommando i mitt eget liv igen. Och jag har kommit ganska långt om jag får säga det själv.
2 kommentarer:
Hannele, Du är härlig ♥ ...har varit inne på din blogg. Du är så modig och öppen! - vågar vara sann, sårbar för att hitta vägen till ett friare liv - bli dig själv, igen!!! Du inspirerar mig och säkert hjälper det andra. Din vikt verkar ha fyllt en viktig funktion för dig och varit ett skydd. Kramiz ♥ Helena
Jag har funderat mycket på dina ord, först förstod jag nog inte vad du menade. Men med tiden har jag förstått att du har nog rätt. Jag har fortfarande behov av att skydda mig men inte på samma sätt längre.
Skicka en kommentar