Arnljot

När jag var i Östersund i somras så fick jag veta att operan Arnljot skulle ges på Kungliga Operan i Stockholm den 17 december. Då bestämde jag mig för att jag skulle gå på föreställningen. Det blev Annika N och jag som gick. När allt började, kl 18, hade jag stängt av ljudet på mobilen och larmet för min mattid för säkerhetsskull. Jag tycker ju inte själv om att mobiltelefoner ringer under föreställningar och dylikt. När ridån gick upp viskade jag till Annika "Så där ser det ut där uppe" (i Jämtland). Min spontana reaktion  på kulisserna gjorde att mannen till höger om mig slog till mig på armen och hyschade mig. Konferenciern berättade med inlevelse om den förestående konserten. Det var 100 år sedan den första uppsättningen av Arnljot gavs på denna plats. Och så var det 50 år sedan den senast sattes upp, kanske skulle det dröja 50 år innan den ges igen. 

Döm om min förvåning när larmet på min mobil gick igång kl.18.50. Jag brukar inte rodna men då blev jag varm om mina kinder. Jag stängde av larmet, som jag glömt att jag kvällen innan hade aktiverat, under omgivningens suckanden. Tydligen var jag inte snabb nog för 5 minuter senare gick larmet igång IGEN. Pest och pina! Kinderna blev säkerligen illröda men det var ingen som såg det för det var ju mörkt i lokalen (men jag kände värmen). Reaktionerna blev att mannen till höger om mig suckade igen. Mannen till vänster om Annika påtalade att jag skulle stänga av mobilen. Men jag visste ju inte hur man stänger av den. Pinsamt, värre! Jag lyckade få tyst på ljudet i alla fall. Sen satt jag på helspänn. "Tänk om larmet går igång igen". Då tar nog mannen till höger om mig mig i håret och lyfter ut mig, tänkte jag. Men jag lyckades stänga av mobilen tillslut och så kunde även jag njuta av resterande tid av konserten.