När kommer jag att tänka mindre på klockan? Och när det ska ätas eller sovas? Jag känner mig som "Skalman" med min mat- och sovklocka som ringer med jämna mellanrum. Det första stadiet är jag förbi, det när jag bara sov och åt. Nu hinner jag ta promenader mellan varven. Men fortfarande känns det som om mattiderna styr mitt liv. Fast jag ska inte klaga, inte alla mår så bra som jag gör, för övrigt. Ett mål kvar ikväll innan det är dags för bädden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar